Sedan tog Felix megafonen och sa:

-         Och överraskningen är att under låten kommer vi välja ut en varsin tjej att ta med upp scenen och få en varsin ros av oss och så kommer vi sjunga för henne och så ni vet. Det var två fina foooers som kom på idén och vi tyckte det var en kul grej, tack för idén!

Alla tjejer började skrika och var i överlyckliga, alla väntade spänt på att de skulle välja en varsin tjej. Sofia och Mimmi satt kvar på bänken, för de tyckte att killarna skulle välja några foooers och inte dom.

Killarna började sjunga på låten och lite innan refrängen gick alla ner från Svampen och började välja sina tjejer. Mimmi såg att Felix kom emot dom. Han ställde sig framför henne och sa:

-         Vill du hänga med upp? Han log sitt största leende.

-         Du borde nog välja en foooer istället Felix! svarade jag.

-         Kom igen! Jag vill ha med dig upp.

Felix tog hennes hand och drog med henne upp. De andra killarna var redan uppe med sina tjejer. När de gick genom klungan med alla tjejer hörde Mimmi hur de viskade om henne och gav henne elaka blickar. Men Mimmi brydde sig inte, hon hade Felix, han var bara hennes.

Uppe på Svampen stod fyra stolar som de fyra tjejerna fick sätta sig på. Killarna gav dom rosor och dansade runt omkring dom och sjöng ’If I could build a girl, I build her just like you’. Det var precis som på Justin Bieber konserten när han valde sin One less lonely girl.

Mimmi kollade på de andra tjejerna och hon såg hur lyckliga de var, en av dom grät till och med. Hon kunde själv inte låta bli att le.

Efter låten gav killarna tjejerna som hade blivit valda en kram och sen fick de klättra ner. Men Felix drog Mimmi närmare sig och kysste henne mitt framför alla foooers uppe på Svampen. Mimmi kunde inte låta bli att fnissa för hon visste hur alla tjejers blickar skulle se ut.

-         Skaffa ett rum! Sa Molander till dom och klättrade sen ner.

Sedan gick Omar, Felix, Enestad och Mimmi också ner och de möttes av massa skrikande och gråtande tjejer som ville ta kort med dom. Vissa ville till och med ta kort med Mimmi och det kunde hon inte tacka nej till. Men sen såg Mimmi att Sofia satt ensam kvar på bänken så hon gick bort dit.

-         Jag är så glad att allt är bra mellan er igen, sa Sofia och gav Mimmi en lång kram.

Mimmi log och besvarade kramen.

-         Jag sa till Molander att vi skulle ses i studion, så ska vi dra dit? Fortsatte Sofia.

-         Ja, det gör vi! Svarade Mimmi.

De började gå mot studion och så gick de förbi hemmakväll.

-         Vi måste köpa godis! Utbrast Mimmi.

-         Jag har fortfarande godisförbund, svarade Sofia och suckade.

-         Fattar inte hur du klarar av det.. Men om jag går in och köper lite till mig och killarna så kan du gå till studion så länge?

-         Ah, visst!

Sofia fortsatte mot studion och Mimmi gick in på hemmakväll. Mimmi märkte att några tjejer hade förföljt dom ända från Svampen men brydde sig inte, men så gick de också in på hemmakväll. De gick mot henne.

-         Jaha, så du har tagit över Felix nu? Sa den ena tjejen bitchigt.

-         Är du Felix ex eller? Svarade Mimmi.

-         Om du inte visste så har vi aldrig gjort slut, så om du kunde lämna oss ifred, fortsatte tjejen.

-         Jag vet inte vem du är, men jag orkar inte med något bråk. Felix har lämnat dig och är med mig nu, så snälla kan DU lämna oss ifred?

-         Lilla gumman, jag kommer göra allt för att få honom tillbaka, bara vänta och se.

Tjejerna skrattade och gick ut från hemmakväll. Mimmi stod alldeles still, hon var i chock. Var det där ett hot? Hon blev rädd. Felix hade berättat att hon var helt galen och man kunde aldrig veta vad hon får för sig.

Mimmi gick ut från hemmakväll utan något godis och gick raka vägen mot studion.

-         Där är du ju, sa Felix när Mimmi kom in genom dörren.

Hon försökte le, men hon var fortfarande rädd och skakade.

-         Har det hänt nått hjärtat? Sa han oroligt.

-         Va? Nej, sa Mimmi förvånat.

Mimmi ville inte berätta något för hon visste att det kanske bara skulle bli värre.

-         Vart är godiset då? sa Sofia.

-         Va? Oj, det glömde jag! Sa Mimmi som helt hade glömt bort det sedan.

-         Vad tog så lång tid då? fortsatte Sofia.

-         Ehm, jag skulle på toa, ljög Mimmi.

-         Felix, kan vi inte dra hem till dig? Jag mår inte så bra, fortsatte Mimmi.

-         Klart vi kan, vi drar direkt! Svarade han.

De sa hejdå till alla andra och gick sedan ut ur studion.

Felix tog hennes hand och stannade henne och kollade rakt in i hennes ögon. Hans blick var orolig.

-         Mimmi, jag vet att det har hänt något.. Snälla berätta för mig!

En tår rann ner längs hennes kind. Han sa ingenting utan drog henne intill sig och gav en sådan där underbar Felix kram.

Dagen efter vaknade de av att solen lyste in genom gardinerna.

-         God morgon! Sa Felix med sin sexiga morgonröst.

-         God morgon, hur mycket är klockan? Svarade Mimmi.

Felix tog upp mobilen och suckade.

-         Den är bara åtta.

-         Oj! Vi ligger kvar i sängen lite till va?

Han drog henne tätt intill sig och kysste henne, sedan började han pilla i hennes hår och Mimmi andades snart tungt igen. Felix log och fortsatte pilla henne i håret.

Vid halv tio bestämde sig Felix för att gå ner och fixa frukost på sängen åt Mimmi. Han började göra pannkakor och så hade han jordgubbar och nutella hemma.

När Felix kommer upp med brickan på rummet är Mimmi redan vaken, hon sitter nyvaket upp i sängen och kollar på sin mobil.

-         Är du vaken nu? Skämtar Felix och ler.

-         Hehe, ja! Hon ler generat.

Han går fram till sängen och ställer ner brickan.

-         Har du fixat det här? Frågar hon chockat.

-         Det är jag som är mästerkocken, det vet du väl.

-         Du är bäst!

Mimmi pussar honom på kinden. Sedan börjar de vräka i sig av pannkakorna och de tar slut nästan direkt.

-         Du, vi ska spela in vår video till Build a girl idag klockan tre. Så jag måste dra till studion snart, men klarar du dig själv så länge så ses vi där sen? Säger han efter att ha tryckt i sig pannkakorna.

-         Ja, det är klart! Jag kan träffa Sofia så länge.

-         Vad bra! Smsar dig vart vi ska spela in sen.

Han pussar henne lätt på munnen och försvinner ut ur rummet.

Mimmi kryper ner under täcket igen och tar upp mobilen. Hon skickar ett sms till Sofia och frågar vad hon ska göra idag. Efter en minut får hon svar, ’Tänkte precis fråga dig om du ville hänga i stan idag tills de ska spela in videon, haha.’. Mimmi tyckte det lät som en bra idé och skrev ’Kanon, vi ses på plattan om en halvtimme.’.

Ingen var hemma hos Felix. Skönt, tänkte Mimmi. Hon tog upp sminkväskan och plattången hon hade med sig och började fixa sig lite, sedan tog hon på sig sina jeansshorts och ett linne. Bussen skulle gå om tio minuter så hon skyndade sig ner i hallen och tog på sig sina skor och sprang mot busshållsplatsen. Bussen var redan där, men hon hann med den.

Felix bodde egentligen bara en kvart från stan, men Mimmi var för lat för att gå. Så efter en kvart var hon framme vid plattan. Där stod Sofia och väntade.

-         Hej! Ropade Sofia och gick sedan fram till Mimmi och gav henne en kram.

-         Hej! Mimmi besvarade kramen och log.

-         Jaha, vad ska vi göra? Frågade Sofia sen.

-         Shoppa! Jag måste köpa nya kläder, svarade Mimmi.

De gick i massa olika butiker, provade kläder, skrattade, köpte kläder och hade det allmänt trevligt. Det var längesedan de hade umgåtts bara de två.

-         Jag börjar bli hungrig, ska vi fika eller nått? Frågade Mimmi.

Klockan var redan halv två och de hade inte ätit sen klockan tio.

-         Ja, jag är skitsugen på fika! Svarade Sofia och skrattade.

De gick mot Wayne´s coffee och satte sig på uteserveringen. Det var ganska mycket folk där eftersom det var så fint väder ute. De fikade och snackade om allt möjligt, sen såg Mimmi att hon hade fått ett sms av Felix. ’Vi kör på Svampen idag igen, halv fyra!’. Mimmi berättade för Sofia vad han hade skrivit.

Vid kvart över två bestämde de sig för att gå till Svampen, för de visste att det skulle vara mycket folk där.

Som de hade trott så var det hur mycket folk som helst där. Helt sjukt tyckte Sofia och Mimmi.

De satte sig ner på en bänk lite längre bort, de orkade inte med allt kaos och tyckte att några foooers kunde ta deras platser i kaoset istället.

Prick halv fyra kom killarna gåendes lite längre bort med stege och megafon som vanligt. De flesta i kaoset började skrika och vissa grät. När killarna skulle ta sig igenom kaoset spårade det totalt, vissa foooers blev galna och försökte hoppa på killarna. Men det var väldigt många som hjälpte till så det hände inte något.

När alla var uppe på Svampen tog Enestad megafonen och sa:

-         Hallå allihopa! Sjukt kul att så många har kommit hit för att hjälpa oss spela in videon till Build a girl. Och som vi skrev på twitter så har vi en överraskning till er..

Mimmi blev helt chockad, hon kände hur tårarna började rinna, hur ont det gjorde inuti henne. Men hon kunde fortfarande inte fatta det. Vad hände med det han sa på perrongen? Betydde det ingenting för honom?

Utan att tänka sig för sprang hon ut från studion och långt därifrån, hon bara sprang utan något mål.

Felix såg att Mimmi sprang iväg när de höll på att spela in. Han tyckte att hon såg upprörd ut, så han sprang ut ur rummet och alla andra slutade sjunga.

-         Vart stack Mimmi? Skrek Felix på Sofia.

-         Jag vet inte, svarade hon och kollade ner i marken.

-         Vad hände?

-         Jag berättade sanningen..

     Felix kollade på henne förvånat, han fattade ingenting. Han tog upp mobilen och ringde till Mimmi, men hon svarade inte.

-         Vad sa du? skrek han.

-         Jag såg dig, okej? Med en annan tjej! Hur kunde du? skrek hon tillbaka.

-         Vad snackar du om? Vadå en annan tjej?

Sofia såg att Felix talade sanning och kände sig genast skyldig för att ha antagit något som kanske inte varit sant.

-         Bakom studion, igår. Du och en tjej.

-         Fan Sofia! Det var mitt ex. Hon tror att vi fortfarande är tillsammans, men jag vill absolut inte ha något med henne att göra. Mimmi är den ända för mig, okej?

Nu grät Sofia, hon kände sig så himla skyldig. Men Felix hade inte tid för att bry sig om henne, han var irriterad på henne och samtidigt så orolig för Mimmi. Molander kom ut ur rummet och såg att Sofia grät, så han frågade vad som hade hänt, mer hann inte Felix höra. Han sprang ut från studion, men stannade precis utanför. Vart skulle hon kunna vara? Då slog det honom, Svampen.

Han sprang allt vad han kunde dit med tårarna i ögonen. Det var inte långt dit som tur väl. När han var framme såg han att det satt en tjej vid Svampen, det var Mimmi. Han sprang fram till henne och ställde sig framför henne.

-         Mimmi? Sa han tyst.

Mimmi kollade upp, hon var alldeles rödgråten.

-         Vad gör du här? Jag vill inte höra mer skitsnack! Skrek hon.

Då slog det honom, hon trodde allt han sa på perrongen var falskt och att han inte menade någonting av vad han hade sagt på grund av hans ex.

-         Mimmi, det är inte alls som du tror. Jag lovar.. sa han och satte sig bredvid henne.

-         Varför ska jag tro dig?

-         För att jag alltid tror på dig!

-         Vem var den där tjejen då?

-         Mitt ex, hon är en idiot. Hon tror att vi fortfarande är tillsammans och hon har stalkat mig sen vi gjorde slut. Men jag lovar att jag inte har någonting att göra med henne, du är den ända för mig Mimmi.

Mimmi torkade bort en tår som rann ner för kinden och kände sig mycket gladare efter de orden hon hade hört från Felix.

-         Jag tror dig. Du är den ända för mig också Felix. Jag älskar dig, jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort utan dig.

Felix kollade på henne och log sitt perfekta leende och strök henne över kinden. Han lutade sig fram och kysste henne.

Han ställde sig upp och tog hennes hand för att hon också skulle resa sig upp. Sedan gick de tillbaka till studion, hand i hand.

När de kom in i studion sprang Sofia mot Mimmi och kramade om henne.

-         Förlåt Mimmi! Du får hata mig hur mycket du vill, jag hatar mig själv för detta. Fatta hur orolig jag har varit för dig. Förlåt! Sa Sofia och började gråta igen.

Mimmi var självklart besviken på henne, men hon visste att hon hade trott samma sak om hon såg Molander med en tjej.

-         Sofia, det gör ingenting. Jag hatar inte dig, jag älskar dig! Du är den bästa vännen man kan ha. Okej? Sa Mimmi och kramade henne ännu hårdare.

Sofia blev genast mycket gladare.

-         Jaha, så vem vill spela FIFA? Frågade Molander.

-         Jag! Ropade Enestad.

Tills klockan blev sex satt de i studion och turades om att spela FIFA, sedan drog Mimmi och Felix hem till honom.

Båda två var väldigt trötta när de kom hem, så de la sig i sängen och somnade till en film. 

 

Tack alla fina läsare!! Besöksrekord idag och därför bjuder jag på ett kapitel. Ni är bäst!! Blir så himla glad av era fina kommentarer och allt stöd.

Mimmi vaknade upp med dåligt samvete dagen efter och bestämde sig för att skriva ett långt sms till Felix och förklara att Omar och Mimmi bara var vänner och att Felix betydde allt för henne. Efter att ha skickat iväg smset kände hon sig mycket bättre, att hon skulle få åka till honom idag gjorde allt mycket bättre också.

Hon gick in i badrummet och tog en lång dusch och sen klädde hon på sig sina svarta jeans och ett lite finare linne. Sedan sprang hon ner i köket där hennes mamma satt.

-         Ska det bli kul att träffa Felix igen? Frågade hon.

-         Vad tror du? svarade Mimmi och satte i två brödbitar i brödrosten.

-         Förstår att detta måste vara jobbigt, men hoppas det känns lite bättre nu när du har Omar här också.

-         Mamma, du behöver inte säga förlåt. Det är inte ditt fel.

Mimmi gav hennes mamma och en kram och fick dåligt samvete över hur hon hade låtit.

Efter att ha ätit frukost sprang hon upp på sitt rum och packade det sista, slängde på sig lite smink och borstade tänderna. Sedan slängde hon iväg ett sms till Omar ’Ses vi på stationen om en kvart?’ och fick svar direkt, ’Yep! Stockholm here we come.’. Eftersom det tog en kvart att köra till stationen åkte Mimmi och hennes mamma direkt när hon hade fått svar.

När de var framme på stationen stod Omar och väntade. Mimmi gav sin mamma en kram och gick sedan bort mot honom.

-         Tja! Taggad på att träffa Felix eller? Frågade Omar.

-         Tjena! Skojar du eller? Du då? Taggad på att träffa the gang? Svarade Mimmi och skrattade.

-         Alltid!

Nu rullade tåget in på stationen och de hoppade på, de valde att ta ett säte med fyra platser och ett bord emellan. Båda satte hörlurarna i öronen och började lyssna på musik, ingen av dom orkade snacka. Mimmi såg att hon hade fått svar från Felix ’Skönt att höra! Saknar dig världens bästa, är du på väg?’, ’Saknar dig med mitt hjärta! Satte mig nyss på tåget med Omar.’ svarade hon.

Resten av tågresan snackade de, spelade kort och bara chillade.

Efter en dryg tågresa var de äntligen framme. Dörrarna öppnades och de steg ut ur tåget. Där står han, Felix, med världens största leende när han får syn på Mimmi. Hon släpper sina väskor och springer emot han och hoppar upp i hans famn och kysser honom.

-         Jag har saknat dig så! viskar Mimmi och känner hur hon fäller en tår.

-         Jag har saknat dig också mitt hjärta! Viskar han tillbaka.

-          Vart ska vi nu? Frågade Mimmi med sitt största leende på läpparna.

-         Vi måste till studion och spela in lite först, sen kan vi dra hem till mig. Svarade Felix och tog Mimmis väskor.

-         Kommer du Omar? Ropade Mimmi på Omar som stod kvar precis där de hade gått ur tåget.

-         Oj, jag kommer! Sa han förvånat precis som han hade stått och sovit.

-         Hallå bror! Sa Felix och gav honom en kram.

-         Tjena! Skönt att vara här, svarade Omar.

De började gå mot studion men de hann bara gå upp för en trappa innan de möttes av massa foooers som ville ta bilder. Mimmi var inte särskilt förvånad eftersom det var ett tag sen Omar hade varit i Stockholm, så hon satte sig på en bänk och väntade på att de skulle bli klara.

Det kom två tjejer gåendes mot Mimmi och sen ställde dom sig framför henne.

-         Är det du som är Felix flickvän eller? Frågade den ena tjejen.

-         I guess so! Svarade Mimmi och log.

-         Haha, fattar inte hur han kunde välja just dig. Han skulle lätt få en mycket snyggare brud, typ som jag. Sa samma tjej och skrattade och sen gick de därifrån.

Mimmi kände hur hon hade tagit åt sig och tårarna brände innanför ögonlocken, men hon gjorde allt för att inte börja gråta. Felix såg att hon var ledsen och gick ur klungan av foooers och satte sig bredvid henne.

-         Vad är det hjärtat? Frågade Felix och tog hennes hand.

-         Jag fick precis höra det sannaste jag någonsin har hört. Du förtjänar en bättre och snyggare tjej än mig, jag är bara skit. Sa hon och fällde en tår.

-         Om jag hade tyckt du hade varit skit tror du jag hade varit tillsammans med dig då? Du är den finaste människan på denna jorden och jag älskar dig, ingen annan. Du är allt jag vill ha!

Mimmi kände sig fortfarande besviken av de grymma orden hon hade fått höra av tjejerna, men Felix fick henne att känna sig mycket bättre. Han var den bästa killen man kunde ha.

-         Åh, finaste du. Är så glad att jag har dig, sa Mimmi och kollade på honom.

Han lutade sig närmare och gav henne en kyss.

-         Slut med gullandet, nu drar vi! Sa Omar mitt i allt.

Mimmi och Felix kysstes extra länge för att reta honom, men sen fortsatte de mot studion.

Som väntat stod de även en massa foooers utanför studion, så Mimmi gick in medans Omar och Felix tog kort med dom. Inne i studion var Enestad, Molander, Daff, Hamilton och Sofia.

-         Sofia!! Åh, vad jag har saknat dig!! Utbrast Mimmi när hon fick syn på henne.

-         Mimmi!! Åh, äntligen!! Skrek Sofia och sprang fram till henne och gav henne en kram. De stod och kramades rätt länge.

-         Hallå killar! Sa Mimmi sedan och gav Enestad och Molander en kram.

Hon hälsade på Daff och Hamilton också, sen kom Felix och Omar.

-         Hallå broder! Sa Enestad och Molander i mun på varandra.

-         Tjena bröder! Svarade Omar.

-         Hallå Omar, skönt att se dig! Vi måste spela in nu på direkten, sa Daff och gick in i rummet de skulle spela in i.

Alla försvann in i rummet efter Daff utom Sofia och Mimmi, de satt kvar i sofforna utanför.

-         Hur är det mellan dig och Felix nu då när du har flyttat och så? Frågade Sofia.

-         Jag saknar verkligen honom varje dag, men asså det är bra mellan oss. Mellan dig och Molander då? svarade Mimmi.

-         Det är toppen mellan oss! Jag är så himla lycklig när jag är med honom.

-         Man ser verkligen det på dig, jag är så glad för din skull.

Sofia log ett svagt leende, Mimmi såg på henne att något var fel, att hon höll undan något för henne.

-         Vad är det? Frågade Mimmi oroligt.

-         Va? Vadå? Det är inget, svarade hon snabbt.

-         Jag ser att det är något..

-         Åh, jag måste väl berätta då.. Jag hängde med till studion igår också och Ogge var tvungen att stanna och ta lite bilder med alla foooers så jag tänkte ta bakvägen.. Och eh.. Jag såg Felix med en annan tjej.. Jag är ledsen Mimmi!

Mimmis mamma väckte henne vid sju tiden eftersom det var dags för skola. En ny skola dessutom. Hemskt tyckte Mimmi.

Hon hoppade in i duschen, sedan bytte hon om till sina favoritjeans och en T-shirt och sprang ner och åt frukost. Efter frukosten hade hon tio minuter på sig innan de skulle dra så hon sprang upp på sitt rum och satte upp håret i en stram tofs och tog lite mascara.

-         Mimmi, vi måste åka nu! Ropade hennes mamma nerifrån.

-         Jag kommer! Svarade hon och tog sin mobil som låg på laddning.

I bilen satt båda tysta och det tog ungefär en kvart till skolan.

-         Ha en bra dag i skolan! Sa hennes mamma när de var framme.

Mimmi mumlade något till svar och tänkte den här dagen kommer bli allt annat än bra.

Hon gick in genom dörrarna till skolan och möttes av många blickar men hon ignorerade dom helt. Hon fortsatte bara gå till rektorns expedition utan att möta någons blickar.

-         Är det du som är Mimmi? Frågade en kvinna när hon kom in på expeditionen.

-         Det är jag det! Svarade hon.

-         Välkommen hit! Hon skakade hand med henne.

-         Här har du dina böcker och skåpnycklar och hoppas du ska trivas här! Fortsatte hon och log sitt största smörleende.

Mimmi log ett litet sarkastiskt leende tillbaka och gick sedan ut från expeditionen. Hon kollade på sitt schema och såg att hon skulle börja dagen med svenska, ett ämne hon gillade som tur väl.

Hon gick in i klassrummet och alla blickar vändes mot henne.

-         Ja, just det! Har glömt att berätta att det kommer en ny tjej till klassen idag. Men välkommen Mimmi! Sa den kvinnliga läraren och log.

-         Tack så mycket! Svarade Mimmi och försökte le.

-         Vill du berätta lite om dig själv för klassen?

-         Ja visst!

Hon tvekade lite först men sen tänkte hon vad kan hända.

-         Jag heter då Mimmi och flyttade hit igår för att min pappa fick jobb här, tidigare har jag bott i Malmö och Stockholm. Jag föddes och växte upp i Malmö men flyttade till Stockholm för två år sedan. Finns inte så mycket mer att berätta!

Mimmi kollade ut på sina nya klasskamrater och såg att vissa satt och log och vissa satt och viskade, antagligen om henne. Sedan såg hon ett bekant ansikte, men hon kom inte på vem.

Hon gick mot den lediga bänken längst bak, bakom det bekanta ansiktet. Han log mot henne på vägen dit. Precis när hon satte sig  vände han sig om och sa

-         Du är Felix tjej va? Jag är Omar! Sa han.

Då slog det mig, det var Omar i Felix band. Jag hade aldrig träffat honom förut, jag hade bara hört mycket om honom och sett honom på bilder och så.

-         Ja, det är jag! Jag tyckte väl att jag kände igen dig, kul att äntligen träffas. Felix har berättat mycket roliga saker om dig, sa jag och log.

-         Jag har hört mycket om dig också, han pratar om dig hela tiden. Det måste varit jobbigt att flytta ifrån han?

-         Haha, jasså? Ja, skitjobbigt! Men vi har kommit överens om att träffas varje helg, så ska till han i helgen. Ska inte du också till Stockholm i helgen?

-         Jo, jag åker också dit varje helg för att repa och så! Vi kan ju ha sällskap då.

-         Ja, precis! Kanon.

Resten av skoldagen gick faktiskt hyfsat fort tack vare Omar, han hade visat henne runt i skolan och de hade lärt känna varandra hyfsat bra för att bara ha träffats en dag.

-         Vi ses Mimmi! Sa Omar medans han låste upp sin cykel.

-         Det gör vi Omar, tack för att du visat mig runt och så! Skönt att ha någon man känner lite i alla fall, svarade jag.

-         Anytime! Sa han och blinkade och sedan cyklade han hemåt.

En kort stund senare kom Mimmis mamma så hon hoppade in i bilen.

-         Hur var det i skolan? Frågade hennes mamma direkt.

-         Förvånansvärt bra! Sa Mimmi och log.

Resten av bilresan satt dom tysta och Mimmi satt och log sitt fåniga leende hela tiden.

När de var hemma gick hon in på sitt rum och la sig i sängen och lyssnade på musik. Hon såg att hon hade fått två sms också, ett från Felix och ett från Omar. Felix skrev ’Hur var första skoldagen? Hamnade du i en bra klass? Miss you!’ och Omar skrev ’Lust att dra till någon pizzeria och köpa pizza?’. Mimmi ropade på sin mamma och frågade om det var okej och det var det, så hon svarade Omar ’Låter kanon! Vart ses vi?’. Några sekunder efter fick hon som svar ’Vart bor du? Jag hämtar dig på cykeln!’ Hon svarade sin adress och gick sedan ner och klädde på sig ytterkläderna. Efter fem minuter var Omar utanför.

-         Tjena! Limousinen är här, sa han och skrattade.

-         Haha, tja! Sjukt snygg limousin, svarade Mimmi och skrattade hon också.

Hon hoppade på där bak och sen började de cykla mot pizzerian. Det var ganska mycket ungdomar där trots att det bara var torsdag, men det var studiedag imorgon dock. Vissa kom fram till Omar och ville ta bild med honom och han ställde gärna upp.

De satte sig vid ett bord efter att ha beställt en varsin pizza, de snackade om allt mellan himmel och jord och skrattade hela tiden. Efter att de hade käkat drog de till en lekplats och satte sig och gungade och fortsatte snacka om verkligen allt.

Klockan var ganska mycket när Omar släppte av Mimmi utanför hennes hus.

-         Tack för ikväll! Sa Mimmi.

-         Tack själv du! svarade Omar och började cykla.

Mimmi gick in i badrummet och borstade tänderna och tvättade bort sminket, sen la hon sig i sängen med ett leende på läpparna. Sen slog det henne, hon hade inte svarat Felix. Hon tog upp mobilen och såg att hon hade fått tio sms och han hade ringt ett antal gånger. Hon skrev ett sms snabbt. ’Förlåt! Jag lever, jag mår bra. Skoldagen var förvånansvärt bra och jag hamnade i samma klass som Omar, har varit med honom ikväll också. Känns bra att ha någon man känner här. Miss you 2, ringer imorgon! Love you.’ Någon minut senare plingade hennes mobil till och han skrev ’Förstår du inte att jag blir orolig? Trodde det hade hänt något! Aha, okej..’. Det märktes att han hade blivit avundsjuk, inget jag älskar dig eller inte ens en puss. Men Mimmi var så trött så hon orkade inte svara, hon somnade med en klump i magen.

 

 

Ps. Förlåt, vet att detta kapitlet kommer upp två dagar för sent, men kolla in här klockan nio också så ska ni få se på en gottgörelse. Tack för att ni stannar kvar!!

Efter ett tag hade hon lugnat ner sig, men orkade inte gå ner till sin familj så hon låg kvar i sängen. Hon tog upp sin mobil och såg att hon hade fått ett sms från Felix och att hon hade blivit taggad i en bild av Felix på instagram. Först gick hon in på instagram och såg att Felix hade lagt ut en bild på chokladen och rosorna och hade skrivit ’Jag har världens bästa flickvän. Jag älskar dig.’. Mimmi hade även fått många nya följare såg hon. Hon skrev på hans bild ’Jag har världens bästa och starkaste pojkvän, jag älskar dig mest i hela världen.’.
Sedan kollade hon på smset hon hade fått från honom, han hade skrivit en hel roman till henne. Det stod bland annat att han inte skulle klarat sig utan henne och då brast hon ut i gråt igen. Tänk om de skulle flytta till Göteborg, tänk om de skulle flytta ifrån hennes Felix. Hur skulle hon klara sig?

Hon hörde en knackning på dörren och sen kom hennes mamma in.

-         Gumman.. Jag vet att det här är jobbigt för dig, vi flyttade nästan precis hit och du har precis skaffat dig nya vänner och till och med en pojkvän. Men du vet att vi måste, eftersom jag är sjuk och inte kan jobba så måste din pappa få ett bra jobb. Det förstår du väl?

-         Men, mamma.. Du förstår inte! Jag kan inte lämna Felix.

-         Du får åka till han på helgerna och han får åka till dig ibland, det kommer fixa sig. Jag lovar!

Hennes mamma gick ut från hennes rum och Mimmi började gråta igen. Men hon samlade sig snabbt och bestämde sig för att ringa till Felix och berätta de dåliga nyheterna.

-         Hej hjärtat! Svarade Felix.

-         Hej älskling, svarade hon med ett ledsamt tonläge.

Felix la märke till hennes tonläge.

-         Har det hänt något älskling?

-         Vi ska flytta.. Mimmi brast ut i gråt nu.

-         Vadå flytta? Vart? Längre bort från stan eller?

-         Nej, till Göteborg..

-         Göteborg?

-         Ja, pappa har fått jobb där och han behöver det jobbet.

-         Men hur ska jag klara mig utan dig?

-         Jag kommer inte klara mig utan dig heller! Men vi får ses på helgerna, okej?

-         Självklart! När flyttar ni då?

-         Om en vecka..

-         Om en vecka?!

-         Ja..

-         Vi måste ses varje dag denna veckan! Kom till mig nu, puss älskar dig.

Felix la på och Mimmi gick in i badrummet och tog en snabb dusch, sen bytte hon om och bad hennes mamma köra henne till Felix.

Resten av dagen låg de bara i Felix säng och snackade, grät, kollade film och bara mös.

Veckan gick snabbt och Mimmi hade umgåtts med Felix varje dag, han hade hjälpt henne att packa och så hade de gjort en massa som de inte hade hunnit med i sommar. Men nu stod de där vid flyttbilen med tårarna rinnandes ner för kinderna.

-         Jag kommer sakna dig så himla mycket, vi måste snacka varje dag i telefon! Och jag kommer till dig i helgen, okej? Sa Mimmi och tog hans hand.

-         Jag kommer sakna dig mest i hela världen!! Ja, sms, samtal och allt varje dag, varje sekund. Bra! Saknar dig redan. Sa Felix och kramade henne.

-         Jag älskar dig Felix, mest i hela världen.

-         Jag älskar dig också Mimmi, mer än du anar.

Sedan kysstes dom och tårarna rann ner för kinderna på båda. De ville inte släppa taget om varandra, men till slut var de tvungna.

Mimmi hoppade in i bilen och den började köra direkt, hon såg hur Felix stod kvar på uppfarten och vinkade. Det högg till i hennes hjärta och hon grät ännu mer.

Efter en lång och känslosam bilresa var de framme vid huset de skulle bo i. Det var ganska litet och fult och låg mitt ute i ingenstans. Men Mimmi visste att de inte hade råd med ett så fint hus och de fick nöja sig med detta.

Mimmi gick in i huset och kollade runt. Det var en nedervåning och en övervåning. På nedervåningen var det kök, vardagsrum, ett badrum och ett stort sovrum. På övervåningen var det ett litet TV-rum, ett sovrum, ett kontor och ett större badrum. Mimmi gissade på att hon skulle få rummet där uppe och föräldrarna rummet där nere, det tyckte hon var skönt.

Alla hjälptes åt att bära in flyttlådorna i huset och sedan beställde de hem pizza. Mimmi började plocka upp sina saker medans de väntade på pizzan och hon saknade redan sitt gamla rum i Stockholm.

Efter att de hade ätit och Mimmi hade plockat upp det sista i sitt rum kröp hon ner i sängen och smsade Felix. ’Huset är hemskt, Göteborg är hemskt, allt är hemskt. Jag saknar dig redan! Love you.’. Det dröjde inte länge innan hon fick svar. ‘Det kommer bli bra, jag lovar. Saknar dig också, love you. Sov gott min ängel!’. Mimmi somnade med ett leende på läpparna trots den fruktansvärt hemska dagen.

Dagarna gick och sommarlovet var snart slut. Mimmi hade varit hos Felix varje dag sedan olyckan. Många operationer hade gjorts och nu var det bara att vänta på att Felix skulle vakna. Många foooers hade stått utanför sjukhuset med blommor och frågat hur det var med honom, Felix mamma hade tagit emot dom och tackat. Varje dag tweetade fler och fler till Felix och många var riktigt oroliga.

Idag var sista dagen på sommarlovet, imorgon började skolan igen. Mimmi hade bestämt sig för att inte gå, hon hade ingen ork till det.

Mimmi gick in till Felix och satte sig på sin vanliga plats och tog hans hand.

-         Hej älskling! Imorgon börjar skolan igen, vi hann inte göra så mycket tillsammans i sommar. Men nästa sommar blir vår, eller hur? Jag älskar dig! Det är dags att vakna nu.

Plötsligt kände Mimmi att något klämde hennes hand och såg att Felix började röra sig. Mimmi sprang ut ur rummet och ropade på en sjuksköterska och hans mamma.

-         Älskling, är du vaken? Frågade hans mamma och satte sig bredvid honom.

-         Han lider nog just nu av enorm smärta och vi vet inte hur operationerna har påverkat hans hjärna, sa sjuksköterskan.

-         Men han kommer bli bra va? Han kommer kunna prata, höra och minnas va?

-         Vi kan inte garantera något! Bra kommer han bli, men vi vet inte hur det blir med minnet. Det beror på hur hans kropp har hanterat detta.

-         Var är Mimmi? Fick Felix fram.

-         Jag är här älskling! Svarade Mimmi och gick fram till honom och tog hans hand.

-         Förlåt för att jag aldrig kom, förlåt för att vi inte har kunnat spendera denna sommaren tillsammans. Jag älskar dig Mimmi!

-         Åh, hjärtat. Det är okej! Huvudsaken är att du är här hos mig nu och att du mår bra. Jag älskar dig också. Hon pussade honom på pannan.

-         Mamma, jag älskar dig! Sa han och tog hennes hand.

-         Gubben, jag älskar dig också. Hon fällde en tår och kramade om honom.

-         Förlåt, men han måste vila lite nu innan vi ska ta lite prover och så. Sa sjuksköterskan.

Mimmi och Felix mamma gick ut och satte sig i kafeterian, de köpte något att äta och snackade om allt eftersom de inte visste så mycket om varandra och inte hade haft tid att prata.

Efter ungefär en vecka fick Felix åka hem från sjukhuset, han var tvungen att ta det lugnt de närmaste dagarna och så hade han gipsat sitt ben som han hade brutit också. Men minnet var det inget fel alls på som tur väl.

Mimmi hade varit hemma hos Felix hela dagen och fixat det lite mysigt tills han kom hem. Hon hade bakat, köpt jordgubbar, massa godis och liknande. Sedan hade hon tänt ljus överallt och valt en romantisk film. Hon hade även köpt rosor och en chokladask till honom.

 Felix öppnade dörren när han kom hem och där står Mimmi och ropar ’Välkommen hem!’ sen kramar hon honom och ger honom en kyss.

De går in i vardagsrummet och Mimmi riktigt ser hur Felix ler och känner lycka.

-         Har du fixat det här helt själv? Frågar han och kollar på henne.

-         Hehe, japp! Svarar hon och ler stort.

-         Du är bäst, verkligen!

-         Vänta, ska hämta en sak.

Hon går ut i hallen och hämtar rosorna och chokladasken som hon hade i sin väska.

-         Bara för att du är så himla stark och för att jag älskar dig mest i hela världen, sa hon och gav honom sakerna.

-         Åh, du är den finaste människan på denna jord! Jag älskar dig Mimmi.

De satte sig ner i soffan och Felix höll om henne, de bara satt där och njöt av varandras sällskap. En kyss då och då blev det. De satte på filmen och började trycka i sig av godsakerna.

Klockan var rätt mycket efter filmen och båda hade somnat i soffan.

Dagen efter väckte Felix mamma dom ganska tidigt för Felix skulle till sjukhuset och göra några tester och så. De körde hem Mimmi på väg till sjukhuset.

Hon gick in i sitt hus och både hennes mamma och pappa var hemma för en gångs skull, hennes pappa var nästan aldrig hemma.

-         Mimmi? Är det du? ropade hennes mamma från köket.

-         Ja, vad är det? Svarade Mimmi.

-         Kom hit!

-         Jaha, vad är det?

-         Vi måste prata lite.. hennes mamma svalde hårt.

-         Vadå, är det något allvarligt? Har det hänt något?

-         Jo, det är så att.. Din pappa har fått jobb i Göteborg..

-         Nej, vi ska inte flytta!! Inte igen!! Aldrig i hela mitt liv, jag vägrar!!

Mimmi kände hur tårarna började rinna och hon sprang upp på sitt rum och slängde sig i sin säng och tryckte ner ansiktet i kudden och lät tårarna forsa. 

Inne på akuten sprang det sjuksköterskor överallt och allt var kaos. Mimmi hatade sjukhus, hennes morfar hade dött på just detta sjukhuset för fem år sedan och han hade varit som hennes bästa vän.

-         Hej Oscar! Och du måste vara Mimmi? Sa Felix mamma vänligt men ändå stressat.

-         Hej! Trevligt att träffas, försökte hon svara så vänligt som hon kunde.

Felix mamma såg att Mimmi hade gråtit och det syntes även på henne att hon hade gråtit en hel del. Hon gav Mimmi en kram och släppte inte på ett tag.

-         Har du hört något ännu? Frågade Molander.

-         Nej, inte ännu. Svarade hon och kollade ner i golvet.

Molander gav henne en kram och sa att allt skulle ordna sig.

-         Ursäkta, är du fru Sandman? Sa en sjuksköterska plötsligt.

-         Ja, det stämmer! Svarade hon.

-         Vi har fått testresultaten. Det är inga yttre skador, bara några små skrapsår. Insidan ser dock mindre bra ut..

Sjuksköterskan gjorde en paus och lät henne ta in det hon nyss hört. Tårarna rann på både Felix mamma och Mimmi som stod och lyssnade. Även Molander hade börjat gråta nu.

-         Han har fått punktering på sin lunga, brutit en hel del ben och rätt kraftiga skallskador. Han ligger just nu i koma och vi vet inte hur lång tid det kan ta innan han vaknar.. I värsta fall kanske han inte vaknar, fortsatte hon.

För Mimmi brast allt, hon föll ihop på golvet och det gjorde Felix mamma med. Sjuksköterskan berättade att de skulle göra allt och kalla in specialvård och beklagade och gick sedan där ifrån.

En annan sjuksköterska kom och tog hand om Felix mamma och satte henne på en stol och försökte prata med henne, men det gick inte. Hon var förkrossad och i chock.

Molander var helt förstörd men han försökte trösta Mimmi så gott som han kunde. Han satte sig och höll om henne och berättade att Felix är stark och att han kommer klara det.

-         Snälla, kan jag få gå in och se honom? Fick Mimmi fram.

-         Jag ska fråga en sjuksköterska, vänta! Svarade Molander.

Molander gick fram till expeditionen och sjuksköterskan sa att det gick bra. Men bara ett kort besök. Hon följde Mimmi och Molander till rummet där han låg.

-         Ska jag följa med in? Frågade Molander.

-         Jag vill gärna träffa honom själv, svarade Mimmi.

-         Klart! Jag väntar utanför.

Mimmi gick in i rummet och där låg Felix, underbara Felix, alldeles medvetslös med slangar överallt. Hon satte sig bredvid sängen där han log och tog hans hand.

-         Felix, det är dags att vakna! Jag vet att du är stark och att du klarar detta. Men, du vet att jag inte klarar en minut utan dig. Utan dig är jag tom. Du är det finaste jag har. Jag älskar dig Felix, snälla vakna! Sa hon precis som att han hörde.

Inget svar, ingen reaktion, ingenting. Tårarna började rinna igen.

-         Snälla Felix, jag klarar inte av detta.. Jag behöver dig!

-         Förlåt att jag stör, men besökstiden är slut. Sa en sjuksköterska.

Mimmi gick ut alldeles tårögd och fick en kram av Molander. De gick till Felix mamma.

-         Ska jag köra hem dig Mimmi? Frågade hon.

-         Det skulle varit jättesnällt! Svarade Mimmi.

-         Hej då! Ring om det är något. Han kommer klara detta, han är stark. Sa Molander och gav Felix mamma en kram.

-         Hej då Mimmi. Du vet vart jag finns, viskade Molander till Mimmi medans de kramades.

Felix mamma och Mimmi gick ut till bilen. Under bilresan var det tystnad, båda var otroligt ledsna och kände inte för att prata. Det var skönt att sitta tyst tyckte Mimmi.

Efter en kvarts bilresa var de framme vid Mimmis hus.

-         Tack så jättemycket för skjutsen! Du har mitt nummer nu va? Så du får jätte gärna informera mig och så. Han klarar detta, det vet både du och jag. Sa Mimmi och kramade Felix mamma.

Mimmi såg att det var tänt i huset trots att klockan var ett på natten. Hon gick in och tog av sig skorna.

-         Mimmi? Är det du? ropade hennes mamma ifrån köket.

-         Ja, det är jag! Svarade hon.

-         Var har du varit? Jag har varit så orolig!! Du måste höra av dig förstår du väl!!

Hennes mamma kom ut i hallen och Mimmi brast ut i gråt och kramade sin mamma hårt.

-         Men gumman, vad är det? Sa hon mjukt.

-         Du vet Felix.. Min pojkvän..

-         Vad är det med honom? Har det hänt något?

-         Han krockade med mopeden och ligger i koma.. De vet inte om han kommer vakna igen..

Nu grät Mimmi ännu mer och hennes mamma kramade henne allt hårdare.

-         Gumman, han klarar detta. Han är starkare än någon annan! Jag kan köra in dig imorgon så kan vi hälsa på. Allt kommer ordna sig.

Mimmi gick in på sitt rum och slängde sig i sängen. Hon tog upp mobilen och såg hur alla hade tweetat till Felix. Det var fullt med Krya på dig och Du är stark du klarar detta tweets. Tårarna började rinna igen.

Hon skrev en tweet ’Jag vet att du klarar detta, du är den starkaste som finns. Jag älskar dig min ängel, du får inte försvinna från mig.’

Efter att ha varit hemma hos både Sofia och Mimmi och hämtat badkläder var de framme vid den lilla sjön. På ena sidan var det ett berg man kunde ligga på och hoppa ifrån och på andra sidan var det sandstrand och en kiosk. De gick mot berget för det var inte lika mycket folk där.

-         Sisten i! skrek Felix och tog av sig tröjan och hoppade i.

Efter kom Molander och sen Mimmi, men Sofia tyckte det var alldeles för kallt så hon la sig på berget och solade.

-         Badkruka! Ropade Molander på henne.

Hon svarade med en slängkyss. Molander klättrade upp på berget och la sig över henne så att hon blev blöt, Sofia gjorde allt för att få bort honom men lyckades inte.

I berget fanns det en liten gång där vattnet fortsatte in och man kunde sitta. Felix och Mimmi simmade dit och satte sig.

-         Jag tycker verkligen om dig! Sa Felix och strök henne över kinden.

-         Jag tycker verkligen om dig också, sa hon och gav honom en kyss.

De satt där en stund och hånglade. Resten av dagen badade de, köpte glass, solade, spelade kort och snackade.

Det började mörkna lite smått och klockan var sju.

-         Felix, ska vi dra hem och byta om och så eller? Vi kan ju dra hit och grilla eller så när vi är klara sen! Sa Molander.

-         Ah, det låter bra! Men jag måste käka hemma för vi ska ha gäster, svarade han.

-         Men vi drar hem nu då, så tar jag moppen hit sen och köper nått att grilla på vägen. Sa Molander och kollade på tjejerna.

-         Skitbra! Smsa när du är på väg sen då, sa Sofia.

-         Ja, det gör jag! Hej då så länge, sa Molander och gav Sofia en kyss.

-         Du kan sova hos mig sen ikväll, viskade Mimmi till Felix.

-         Kanon! Svarade han och gav henne en kyss.

-         Hej då! ropade tjejerna.

Killarna vinkade och försvann i väg.

-         Fattar du hur kär jag är? sa Sofia till Mimmi.

-         Det syns verkligen och jag är så glad för din skull!

-         Jaha, men du och Felix då?

-         Jag är med störtkär! Världens finaste kille.

-         Skönt att du äntligen har hittat en bra kille efter den där andra idioten. Men, ska vi dra hem till mig nu eller?

-         Ah, det kan vi göra!

Hemma hos Sofia käkade de lite glass och bara chillade i hängmattan. Vid halv nio får Sofia ett sms av Molander, ’Jag kör nu! Är där om tjugo minuter ungefär, puss.’ Sofia svarade ’Kanon, puss!’.

Sofia och Mimmi bytte om till mjukiskläder och tog med sig lite gotte och dricka som de hade hemma. Sedan gick de mot sjön.

Efter att de hade varit på sjön i fem minuter och väntat kom Molander på sin cross.

-         Tjena! Sa han och tog av sig hjälmen.

Sofia sprang fram till honom och hoppade upp i hans famn och kysste honom. Mimmi log för sig själv och gick fram och tog kassarna med mat som stod bredvid mopeden.

-         Mimmi, är det okej om vi åker en runda bara? Sa Sofia och log stort.

-         Visst! Jag kan börja starta elden, sa hon och log.

Det gick inte så bra för Mimmi att få igång elden men efter ett tag gick det. Hon skickade ett sms till Felix, ’När kommer du? Saknar dig! Puss’. Efter en minut plingade mobilen till ’Jag kör om fem minuter, saknar dig med!’.

Mimmi hörde en moped och antog att det var Sofia och Molander som kom tillbaka.

-         Hej! Fan vad kul det var! Ropade Sofia.

-         Tja! Haha, nice. Jag la nyss på hamburgarna på grillen, svarade Mimmi.

Efter ungefär tio minuter var maten klar och de började käka, de snackade, skrattade och hade det allmänt mysigt.

Nu hade det gått ungefär en halvtimme och Felix var inte där ännu. Mimmi hade skickat säkert 20 sms och försökte ringa honom.

-         Han svarar inte.. Tänk så har det hänt något! Sa Mimmi med darrande röst.

-         Vänta! Jag provar att ringa, sa Molander.

Han svarade inte Molander heller. Nu började alla oroa sig.

Efter ett tag ringde Molanders mobil och det stod att det var Felix mamma på displayn.

-         Hallå? Svarade Molander.

-         Hej, det är Felix mamma! Vi är på väg in till akuten, Felix krockade med mopeden. Kom dit! Sa Felix mamma.

Hon la på telefonen.

-         Det är Felix.. Han är på väg in till akuten! Sa Molander och kollade på Mimmi.

Mimmi kände hur ont det gjorde i hjärtat och hur tårarna började rinna.

-         Oscar, ta Mimmi på mopeden och kör henne till akuten! Sa Sofia.

-         Är du säker? Sa Molander.

-         Ja! Jag går hem så länge, du kan komma hit sen.

Molander och Mimmi körde iväg på mopeden. Mimmi kunde inte tänka på något annat än Felix, det fick bara inte vara något allvarligt.

Efter att ha kollat två skräckfilmer och ha snackat lite var klockan halv tolv.

-         Fan! Mimmi, vi missade sista bussen! Skrek Sofia mitt i allt.

-         Va? Fan! Sa Mimmi.

-         Men ni kan sova här, det är lugnt! Sa Molander.

-         Säkert? Frågade Mimmi.

-         Ja, det är klart! Felix ska också sova här, sa Molander.

-         Men hur ska vi sova då? sa Mimmi.

-         Ni kan ju ta din säng om ni vill, så tar jag och Mimmi soffan. Sa Felix och kollade på Molander.

-         Ah, visst! Svarade Molander.

Mimmi och Sofia gick in på toan och tvättade bort sminket och borstade tänderna med tandborstarna de hade fått av Molander.

-         Tänk att jag ska dela säng med Molander!! Sa Sofia överlyckligt.

-         Haha, din högsta dröm va? Svarade Mimmi.

-         Eh, ja!

Det knackade på toadörren.

-         Här har ni två tröjor att sova i, sa Molander och gav dom två oversize tröjor.

-         Tack! Sa Sofia och tog båda.

Efter att de var klara på toan sa Mimmi och Sofia god natt till varandra och Sofia försvann in på Molanders rum.
Mimmi gick in till vardagsrummet där Felix satt i bara kalsonger och såg lika bra ut som han alltid gjorde. Hon släckte lampan och la sig i sin ände av soffan.

-         Säker du vågar ligga där borta? Sa Felix och skrattade retfullt.

-         Äsch, tyst med dig! God natt, svarade Mimmi.

Precis när Felix hade somnat tassade Mimmi bort till honom och kröp ner till honom. Han vände sig om och la sin arm runt henne. Dom hade ansiktena mot varandra och Mimmi kände hur Felix kom närmare. Tillslut snuddade hans läppar hennes och hon blev alldeles varm i kroppen.

-         God natt finis! Viskade han och kysste henne.

Mimmi somnade i Felix famn och log stort.

Dagen efter vaknade de likadant som de hade somnat. Felix var redan vaken och låg och kollade på henne. Han var så fin tänkte Mimmi. Hon kollade in i hans ögon och pussade honom på pannan.

-         God morgon! Har du varit vaken länge? Frågade Mimmi.

-         God morgon sötnos! Ett tag, svarade han.

-         Varför väckte du inte mig då?

-         För du var så söt när du sov. Han kysste henne och drog henne närmare sig.

De låg och kollade på varandra en stund innan Sofia och Molander kom in i rummet.

-         God morgon! Vi har fixat frukost, sa Molander.

-         Oj, god morgon! Sa Felix och satte sig upp.

Alla gick in i köket. Där var det uppdukat med frallor, pålägg, jordgubbar, färskpressad apelsinjuice och allt man kunde önska sig till frukost.

-         Vi gick till stan och köpte lite frallor och så innan, sa Sofia.

-         Åh, vad gott! Sa Mimmi och log.

De tog frukost och gick och satte sig på altanen. Det var strålande sol och jättevarmt ute.

-         Jaha, ska vi bada idag eller? Frågade Felix.

-         Visst! Men jag måste hem och hämta bikini och så först, svarade Mimmi.

-         Det finns en mysig sjö i närheten av där jag bor annars, sa Sofia.

-         Då kan vi hänga med er hem medans ni hämtar bikini och så och sen drar vi till den sjön, sa Molander.

-         Ja, det blir perfekt! Sa Sofia.

Efter frukosten plockade de undan och städade lite.

-         Jag måste hämta mina saker hemma! Sa Felix.

-         Vart bor du då? frågade Mimmi.

-         Det är bara fem minuter bort!

-         Jag kan hänga med då, så ses vi vid busshållsplatsen sen? Sa Mimmi och kollade på Sofia och Molander.

-         Ah, det blir bra! Svarade Molander.

Felix och Mimmi gick hand i hand hem till Felix. Efter fem minuters promenad var de framme vid ett lika fint hus som Molanders.

-         Hallå! Är det någon hemma? Ropade Felix.

Men ingen svarade.

-         Jag ska bara springa upp på mitt rum och packa lite snabbt! Du kan vänta här nere om du vill, sa Felix och kollade på Mimmi.

-         Okej! Jag väntar här.

Efter mindre än två minuter kom Felix ner igen med badshorts och en lite för stor T-shirt på sig. Han hade handduken på axeln.

-         Då drar vi! Sa han och log med sitt underbara leende.

När de kom till busshållsplatsen stod Molander och Sofia redan och väntade och bussen kom precis.
De hoppade på bussen och Sofia och Molander satte sig bredvid varandra och Felix och Mimmi bakom.
Mimmi lutade sitt huvud mot Felix axel och kollade ut genom fönstret. Hon märkte att Felix satt och kollade på henne.

-         Vad är det? Sa Mimmi generat.

-         Du är så himla fin! Jag är så glad att jag träffade dig, sa Felix och tog hennes hand.

 

 

Ps. Kapitel 6 kommer senare ikväll.

Mimmi vaknade vid elva tiden dagen efter, men det regnade ute så hon bestämde sig för att ligga kvar i sängen ett tag.
Hon tog upp mobilen och såg att hon hade fått två sms, ett från Sofia och ett från Felix. På Sofias sms stod det ’Hej! Snackade med Molander innan jag somnade igår och han undrade om vi skulle träffas ikväll, du, jag, han och Felix. Är du på? Snälla, för min skull! Puss.´ och på Felix stod det ’God morgon finis!’.
Mimmi svarade Sofia ’Hej! Haha, okej visst. Om Felix vill då. Puss.’ men valde att vänta på att svara Felix lite.

Hon satte på en film och sen kollade hon igenom twitter. Hon såg att Enestad, Molander och Felix hade börjat följa henne, så hon kände sig tvungen att börja följa dom också. Hon kände sig tvungen att skriva en tweet till Felix för skoj skull och skrev ’Åh, tack för followen! Du gjorde min dag.’. Direkt efter såg hon att hon hade fått en rt och ett svar. Hon skrattade för sig själv.
Nu kände hon sig tvungen att svara honom på sms också så hon skrev ’God morgon! Tack för followen, haha.’.

Mimmi råkade somna om igen men vaknade av att telefonen ringde, det var Sofia.

-         Hallå? Sa Mimmi nyvaket.

-         Haha, somna du om eller? Frågade Sofia.

-         Hehe, ja!

-         Men du, de undrade om vi ville komma till Molander ikväll. Typ kolla film och lite så. Vad säger du?

-         Ah, visst! När?

-         Vid sex typ. Vi kan ta bussen halv sex så kan vi käka nått innan.

-         Blir kanon! Vi hörs på sms.

Hon kollade på klockan och såg att den var två. Hon gick ner till köket och såg att det låg en lapp på köksbordet. ’Vi är ute med båten, kommer hem sent. Det finns pengar till mat i skåpet. Kram mamma’ stod det. Perfekt tänkte hon.
Hon fixade lite frukost och gick upp på sitt rum igen och kollade på filmen. Hon såg att hon hade fått ett sms från Felix också. ’Haha, du borde känna dig speciell! Hoppas vi ses ikväll?’ hade han skrivit.
’Det gör jag, haha! Det gör vi.’ svarade hon.

Resten av dagen låg hon i sängen och kollade på en massa filmer tills klockan blev fem. Då slängde hon på sig lite kläder och började gå mot busshållsplatsen. De skulle ses där kvart över fem.

-         Hej! Vad du var finklädd då, sa Mimmi till Sofia som redan var där.

Sofia hade på sig en ny fin sommarklänning.

-         Tja! Haha, tycker du? svarade hon och log.

-         Är den ny eller?

-         Nja, sådär!

Bussen kom och de steg på bussen. Sofia var nervös inför kvällen och berättade hur länge de hade snackat igår och att hon hade fått hans nummer och allt.

Vid halv sex stannade bussen på busshållsplatsen som de skulle hoppa av vid. De började gå mot McDonalds där de skulle äta innan de drog till killarna. De beställde sin mat och käkade. Vid tio i sex kom killarna för att visa dom vägen hem till Molander.

-         Tjena! Sa Molander och gav båda en kram.

-         Hejhej! Sa båda i mun på varandra.

Felix stod och glodde på Mimmi och log.

-         Haha, vad glor du på? Sa Mimmi och slog han lite löst på armen.

-         Oj! Jag blev chockad av din skönhet, sa han och blinkade.

-         Tönt! Mimmi skrattade och gav honom en kram.

De började gå mot Molanders hus, det låg tydligen inte så långt bort. Mimmi såg att Molander och Sofia gick hand i hand och hon log för sig själv. Hon var så glad att Sofia äntligen såg så himla lycklig ut.

Efter ungefär tio minuters promenad var de framme vid ett stort och fint hus.

-         Här bor jag! Sa Molander och pekade på huset.

-         Åh, vad fint! Svarade Sofia direkt.

De gick in i den enorma hallen och tog av sig skorna, sedan visade Molander vägen till vardagsrummet.

-         Jaha, vad ska vi göra då? sa Molander och satte sig i soffan.

-         Jag tycker vi ska baka! Svarade Sofia.

-         Om jag och Mimmi väljer film så bakar ni? Föreslog Felix.

-         Deal! Svarade Molander.

Sofia och Molander försvann in i köket och satte igång med att baka direkt. Man hörde hur de skrattade och tappade grejer på golvet.

-         Jaha, så vad ska vi kolla på för film? Sa Felix.

-         Allt utom krigsfilmer, hatar sådana! Svarade Mimmi och log.

-         Vad sägs som skräck?

-         Ehm.. Hehe, okej! Visst..

-         Är du rädd eller? Han blinkade och slog henne lite löst på armen.

-         Haha, nejdå!

Efter ungefär 20 minuter var kakan klar och de hade valt en skräckfilm. Molander och Sofia satte sig i ena hörnet av soffan och Mimmi och Felix i andra hörnet. Felix och Mimmi satte sig en bit ifrån varandra men Molander och Sofia satt och höll om varandra. De var så gulliga tillsammans tyckte Mimmi.

Ingen var särskilt rädd under filmen förutom Mimmi, hon satt med ansiktet bakom en kudde. Rätt som det var hände något i filmen och Mimmi skrek och hoppade närmare Felix. Felix kollade på henne och viskade till henne.

-         Du kan hålla min hand om du är rädd.

Felix tog Mimmis hand och hon lutade sig mot hans axel.

När klockan var kvart över fem satt de fortfarande kvar på fiket de hade suttit på sen de stack från Svampen.

-         Ska vi gå eller? Frågade Mimmi.

-         Ja, men vi måste gå inom 7eleven! Svarade Sofia.

-         Varför det?

-         Jag måste köpa pistagebullar till Molander!

Inne på 7eleven stod en massa tjejer och köpte pistagebullar till Molander. Vissa tog kort på dom och la ut på twitter och alla snackade om hur glad han skulle bli och att de alltid brukade ge honom det. Sofia började snacka med några foooers men avslöjade inget om att dom skulle dit eftersom då skulle många börja hata på killarna.

-         Sofia, vi måste nog gå nu! Viskade Mimmi till Sofia.

De gick mot studion och såg att det var väldigt många foooers utanför, de undrade hur de skulle ta sig in utan att någon märkte det. Sofia skrev till Felix på twitter ’Vi är utanför /Sofia och Mimmi’.
Hon fick svar direkt ’Okej, vi kommer ut nu! Men vi lär få ta kort med några först osv.’.

En minut efter han hade svarat kom alla fyra ut. Omar, Molander, Felix och Enestad. De flesta började gå mot dom direkt och krama dom och be att få ta kort med dom osv. Men Mimmi och Sofia valde att stanna lite längre bort.

Efter ungefär en kvart ser dom att Molander och Felix kommer emot dom.

-         De kommer aldrig sticka, så ni får gå bakhållet! Sa Felix.

Mimmi och Sofia gick mot bakhållet och när de kom dit stod Felix redan i dörren.

-         Welcome to our place! Sa han och log.

Båda fick en kram men han höll kvar extra länge när det var Mimmis tur.

De gick in till rummet där alla andra satt.                                

-         Hej! Sa Sofia till killarna.

-         Hallå Sofia! svarade Molander och log åt henne.

Omar som de inte hade träffat förut gick fram till dom och kramade dom.

-         Du heter alltså Sofia, men vad heter du då? sa Omar och kollade på Mimmi.

-         Jag heter Mimmi och du måste vara Omar? Svarade hon.

-         Du har inte så bra koll på oss va? Sa Felix och skrattade.

-         Haha, nej inte direkt! Hade inte hört talas om er förens igår, hehe..

-         Äsch, det är lugnt! Det var första gången vi uppträdde igår så.

Sofia och Mimmi satte sig i sofforna vid dom och de började snacka om allt mellan himmel och jord. Enestad spelade lite gitarr och alla sjöng och skrattade.

Klockan började bli rätt mycket och den sista bussen gick snart.

-         Sorry boys, men vi måste nog dra nu. Sa Mimmi mitt i allt.

-         Oj, vad är klockan? Frågade Sofia.

-         Den är kvart i tio och sista bussen går tio.

-         Oj! Det var verkligen skitkul att träffas! Sa Sofia till killarna.

-         Ja, det var det verkligen! Vi får göra om det snart! Sa Molander.

-         Det tycker jag! Men hur ska man få tag i er då, med tanke på alla foooers som skriver till er och så? frågade Sofia.

-         Vad heter du på twitter? Jag börjar följa dig där så kan vi höras i dm!

-         Jag heter soofia. Men vi hörs då! Hejdå.

Alla kramades och killarna följde Sofia och Mimmi till dörren. Men Felix drog undan Mimmi lite.

-         Kan jag få ditt nummer eller? Sa han och tog fram mobilen.

-         Hehe, okej visst! Sa hon chockat och gav sitt nummer.

-         Tack, jag smsar dig sen! Han gav henne en puss på kinden och gick sedan iväg.

Sedan började Sofia och Mimmi springa mot busshållsplatsen så de inte skulle missa bussen.
På bussen snackade de om hur kul de hade haft det ikväll och en massa om killarna. Sofia hade en riktig crush på Molander, men Mimmi var inte särskilt intresserad av någon. Mimmi valde att inte berätta något om att Felix hade frågat efter hennes nummer.

När Mimmi kom hem såg hon att Felix hade skickat ett sms. ’Nu har du mitt nummer snygging.’ Mimmi svarade ’Haha,  tack!’. Sedan fick hon ett sms till ifrån han. ’Tack för ikväll förresten! God natt finis, puss.’.
Mimmi blev alldeles varm i kroppen och log för sig själv.

Hej! Kommer vara upptagen hela dagen idag fram till klockan 15 och Kapitel 3 kommer därför komma upp senare ikväll. Jag har inte glömt bort det, I promise. Hoppas ni gillar det hittills och ni får gärna komma med synpunkter och om ni tycker den är bra får ni gärna sprida den till era vänner. 

Dagen efter vaknade Mimmi vid halv ett och såg att hon hade fått tio sms från Sofia. I de flesta smsen stod det ’VAKNA!! Vi måste åka snart!! De börjar klockan ett!!’.
Så det var bara att klä på sig lite snabbt, sminka sig och platta håret på tio minuter och ta en banan på vägen till busshållsplatsen. Hon slängde iväg ett sms till Sofia ’Jag är på väg, ses vid busshållsplatsen!!’.

Precis när hon var framme vid busshållsplatsen kom bussen.

-         Mimmi! Skynda dig, kom! ropade Sofia.

Hon började småspringa och bussen började rulla precis när hon hade satt sig.

-         Jag trodde inte du skulle hinna!! sa Sofia lite stressat.

Mimmi bara log.

Vid fem i ett stannade bussen vid busshållsplatsen vid Svampen. Det stod redan en massa folk där, de flesta var tjejer i Mimmis och Sofias ålder. De försökte ta sig igenom folkmassan och få bra platser. Många gav dom irriterade blickar för att de trängdes men Mimmi och Sofia bara skrattade.

Prick klockan ett såg man fyra killar komma lite längre bort med stege, högtalare och en megafon.
Alla tjejer började skrika och hoppa, till och med Sofia. Mimmi stod och fnissade lite för sig själv.
De klättrade upp på stegen till Svampen och satte igång deras låt ’Troublemaker’ och började sjunga och dansa. Mimmi och Sofia kände igen låten sen konserten igår.

Det sprang runt män med filmkameror och filmade både publiken och killarna, de antog att det var till deras nya musikvideo.

När låten var slut gick de ner från Svampen och alla fick chansen att ta kort med killarna. Sofia var tvungen att ta kort med dom, särskilt Molander.

-         Hej sötnos! sa Molander till Sofia.

-         Hh..hej! fick hon fram.

-         Vad tyckte du om låten då? frågade han.

-         Den var skitbra! Jag älskar alla era låtar. Jag var på Justins konsert igår och såg er, tyckte om er redan då. Ni är grymma!

-         Åh, tack sötnos!!

-         Får jag ta ett kort med dig?

-         Ja, visst!

Mimmi fick ställa upp som fotograf. Man riktigt såg hur lycklig Sofia var när Molander pussade henne på kinden.

-         Jag måste gå nu, vi ses! sa han och försvann.

-         Fattar du Mimmi?! Jag har snackat med Molander och han pussade mig på kinden, han kallade mig sötnos två gånger också!!

-         Haha, jag är så glad att du är glad!

Sofia såg Enestad och Felix lite längre bort, så hon började gå bort dit och Mimmi följde efter.

-         Hej! Vad grymma ni är! sa Sofia när hon kom fram till dom.

-         Tack finis! Vad heter du? frågade Enestad.

-         Sofia.

-         Hej Sofia! sa han och gav henne en kram.

Sofia märkte att Felix stod och glodde på Mimmi medans Mimmi inte kunde bry sig mindre om killarna.

-         Hej! Vad heter du då? sa Felix plötsligt till Mimmi.

-         Oj, hej! Mimmi. Är det du som är Felix? svarade hon.

-         Ja, precis! han skrattade lite.

-         Mimmi! Kan du ta ett kort på mig och Enestad? Frågade Sofia plötsligt.

Mimmi ställde upp som fotograf ännu en gång.

-         Så! sa Mimmi efter att ha tagit några bilder.

-         Vill du ta ett kort med mig då? frågade Felix Mimmi.

-         Haha, visst!

Felix höll om henne och pussade henne på kinden, Mimmi fnissade mest.

-         Ey, Felix! Vi måste dra nu, sa Enestad.

-         Ah, vänta! Vad ska ni göra sen då? sa Felix och kollade på Mimmi.

-         Eh, tror vi ska vara kvar här i stan lite. svarade hon.

-         Vill ni komma till studion vid halv sex? Vi kan hänga lite där och så?

-         Eh.. sa Mimmi och kollade på Sofia.

-         Vi kommer! Ses då, hejdå! Svarade Sofia snabbt.

Killarna försvann iväg och det var inte mycket folk kvar.

-         Varför ska vi dit? Frågade Mimmi.

-         Eh, hallå? Dom frågade om vi ville komma dit, sånt tackar man inte nej till! Kom nu så käkar vi, svarade Sofia ivrigt och började gå.