The Fooo Noveller

Dagarna gick och sommarlovet var snart slut. Mimmi hade varit hos Felix varje dag sedan olyckan. Många operationer hade gjorts och nu var det bara att vänta på att Felix skulle vakna. Många foooers hade stått utanför sjukhuset med blommor och frågat hur det var med honom, Felix mamma hade tagit emot dom och tackat. Varje dag tweetade fler och fler till Felix och många var riktigt oroliga.

Idag var sista dagen på sommarlovet, imorgon började skolan igen. Mimmi hade bestämt sig för att inte gå, hon hade ingen ork till det.

Mimmi gick in till Felix och satte sig på sin vanliga plats och tog hans hand.

-         Hej älskling! Imorgon börjar skolan igen, vi hann inte göra så mycket tillsammans i sommar. Men nästa sommar blir vår, eller hur? Jag älskar dig! Det är dags att vakna nu.

Plötsligt kände Mimmi att något klämde hennes hand och såg att Felix började röra sig. Mimmi sprang ut ur rummet och ropade på en sjuksköterska och hans mamma.

-         Älskling, är du vaken? Frågade hans mamma och satte sig bredvid honom.

-         Han lider nog just nu av enorm smärta och vi vet inte hur operationerna har påverkat hans hjärna, sa sjuksköterskan.

-         Men han kommer bli bra va? Han kommer kunna prata, höra och minnas va?

-         Vi kan inte garantera något! Bra kommer han bli, men vi vet inte hur det blir med minnet. Det beror på hur hans kropp har hanterat detta.

-         Var är Mimmi? Fick Felix fram.

-         Jag är här älskling! Svarade Mimmi och gick fram till honom och tog hans hand.

-         Förlåt för att jag aldrig kom, förlåt för att vi inte har kunnat spendera denna sommaren tillsammans. Jag älskar dig Mimmi!

-         Åh, hjärtat. Det är okej! Huvudsaken är att du är här hos mig nu och att du mår bra. Jag älskar dig också. Hon pussade honom på pannan.

-         Mamma, jag älskar dig! Sa han och tog hennes hand.

-         Gubben, jag älskar dig också. Hon fällde en tår och kramade om honom.

-         Förlåt, men han måste vila lite nu innan vi ska ta lite prover och så. Sa sjuksköterskan.

Mimmi och Felix mamma gick ut och satte sig i kafeterian, de köpte något att äta och snackade om allt eftersom de inte visste så mycket om varandra och inte hade haft tid att prata.

Efter ungefär en vecka fick Felix åka hem från sjukhuset, han var tvungen att ta det lugnt de närmaste dagarna och så hade han gipsat sitt ben som han hade brutit också. Men minnet var det inget fel alls på som tur väl.

Mimmi hade varit hemma hos Felix hela dagen och fixat det lite mysigt tills han kom hem. Hon hade bakat, köpt jordgubbar, massa godis och liknande. Sedan hade hon tänt ljus överallt och valt en romantisk film. Hon hade även köpt rosor och en chokladask till honom.

 Felix öppnade dörren när han kom hem och där står Mimmi och ropar ’Välkommen hem!’ sen kramar hon honom och ger honom en kyss.

De går in i vardagsrummet och Mimmi riktigt ser hur Felix ler och känner lycka.

-         Har du fixat det här helt själv? Frågar han och kollar på henne.

-         Hehe, japp! Svarar hon och ler stort.

-         Du är bäst, verkligen!

-         Vänta, ska hämta en sak.

Hon går ut i hallen och hämtar rosorna och chokladasken som hon hade i sin väska.

-         Bara för att du är så himla stark och för att jag älskar dig mest i hela världen, sa hon och gav honom sakerna.

-         Åh, du är den finaste människan på denna jord! Jag älskar dig Mimmi.

De satte sig ner i soffan och Felix höll om henne, de bara satt där och njöt av varandras sällskap. En kyss då och då blev det. De satte på filmen och började trycka i sig av godsakerna.

Klockan var rätt mycket efter filmen och båda hade somnat i soffan.

Dagen efter väckte Felix mamma dom ganska tidigt för Felix skulle till sjukhuset och göra några tester och så. De körde hem Mimmi på väg till sjukhuset.

Hon gick in i sitt hus och både hennes mamma och pappa var hemma för en gångs skull, hennes pappa var nästan aldrig hemma.

-         Mimmi? Är det du? ropade hennes mamma från köket.

-         Ja, vad är det? Svarade Mimmi.

-         Kom hit!

-         Jaha, vad är det?

-         Vi måste prata lite.. hennes mamma svalde hårt.

-         Vadå, är det något allvarligt? Har det hänt något?

-         Jo, det är så att.. Din pappa har fått jobb i Göteborg..

-         Nej, vi ska inte flytta!! Inte igen!! Aldrig i hela mitt liv, jag vägrar!!

Mimmi kände hur tårarna började rinna och hon sprang upp på sitt rum och slängde sig i sin säng och tryckte ner ansiktet i kudden och lät tårarna forsa.