I quit
Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 8
Oscars perspektiv:
Det var den bästa idén Felix hade kommit med någonsin. Vi bestämde oss för att ringa Daff och berätta direkt.
Vi berättade allt för Daff och han tyckte det lät som en bra idé så vi bestämde att vi skulle börja direkt, så vi drog till studion. När vi kom till studion började vi bolla idéer till låten.
Veckorna gick och vi hörde ingenting från Hanna, allt vi gjorde var att fokusera på låten. Skriva en text, spela in, göra en video och allt som behövdes göra. Det skulle vara perfekt.
Hannas perspektiv:
Det har snart gått fyra veckor och ingen av killarna har hört av sig, visst jag bad dom att inte höra av sig men trodde de brydde sig lite mer om mig. Jag saknar faktiskt dom. Världens bästa bror Oscar, finaste killen Ogge och så har vi härliga Felix. Men de borde ändå förstå varför jag sa som jag sa till dom.
Klara är tillsammans med Albin så hon har försökt fråga honom lite om han vet om killarna snackat något om det jag sa, men han har bara sagt att dom är väldigt upptagna med något just nu. Antagligen någon konsert.
Just nu är min mamma på affärsresa, igen, som vanligt. Så jag bor hos Klara, klarar som sagt inte av att bo tillsammans med min styvpappa och styvsyster.
Jag bestämde mig för att låna Klaras dator som låg på hennes säng eftersom hon var hos Albin. Jag surfade runt på internet och läste lite bloggar, tillsist kände jag mig uttråkad så jag bestämde mig för att skaffa twitter. Då kanske jag skulle kunna se vad killarna hade för sig också.
Efter att jag hade fixat ett account gick jag in på Oscar’s twitter. Han hade varit väldigt inaktiv på senaste, det hade Ogge och Felix också. Plötsligt plingade min mobil till, jag blev chockad när jag kollade på skärmen. Det var ett sms från Oscar. Jag låste upp skärmen och gick in på meddelandet, det var ett långt meddelande. Jag läste det tyst för mig själv. ’Förlåt Hanna, vi förstår verkligen varför du hatar oss och tycker vi är ett par egoistiska idioter. Vi vet att vi aldrig kommer kunna göra det bra och aldrig kunna få dig att glömma det vi har gjort. Men vi hoppas detta kan få dig att förlåta oss lite i alla fall. Vi har jobbat och slitit med detta i en månad nu, hoppas du tycker om det. *En youtube-länk* / Oscar, Ogge och Felix’ stod det.
Jag klickade på länken och såg att det var en låt. Den hette ’An angel who forgot how to fly’ och under videon som beskrivning stod det ’Den här låten har vi skrivit till en ängel som inte längre finns hos oss på jorden. En foooer som betydde allt för oss. R.I.P Lovisa’. En tår rann ner för kinden när jag läste det, sen lyssnade jag på låten och tårarna forsade. Ogge spelade gitarr, Oscar, Felix och Omar sjöng. Allt var så underbart, texten, deras röster och att de gjorde det här för min syster. Det var det finaste någon någonsin har gjort för mig och min familj.
Jag ringde till Klara, jag behövde någon att prata med om detta och hon var tvungen att se det. Hon svarade direkt.
”Hej!” sa hon glatt.
”Kara, du måste komma hem nu! Skynda dig!! Jag måste visa en sak!” skrek jag i telefonen.
”Va? Har det hänt nått?” sa hon oroligt.
”Bara kom!!” sa jag och la på.
Efter en kvart kom Klara flåsandes in i rummet.
”Vad är det som har hänt?” sa hon ännu oroligare än innan.
”Kom! Du måste kolla!” sa jag och klappade på sängen bredvid mig.
Hon kom och satte sig bredvid mig och vi började kolla på videon igen.
Klaras perspektiv:
Hanna visade mig en video och en låt som killarna hade gjort till hennes syster. Tårarna började forsa och jag blev alldeles varm inombords. Det var det finaste någon någonsin hade gjort för någon. Jag satt helt chockad och grät. Det var så himla fint.
”Hanna, du måste förlåta dom. Jag vet att det är svårt, men jag är nästan helt säker på att det inte var medvetet det dom gjorde mot din syster. Och detta bevisar ju bara hur mycket dom tycker om dig och hur mycket dom ångrar sig.” sa jag och kollade på Hanna.
”Ja, jag antar att jag måste ge dom en chans till.” sa hon och log.
Eftersom så många har velat att jag ska fortsätta valde jag lägga upp ett kapitel till, väldigt kort. Men bättre än inget, right? Jag ska försöka få ett bra slut på den här novellen och sen slutar jag helt. Men vet inte när nästa kapitel kommer, det kommer när det kommer liksom. Men tack för att ni stannat kvar!
Calm down
Jag har varit i Stockholm i tre dagar för att kolla på när killarna uppträdde på Sommarkrysset bland annat. Sen har jag haft fullt upp de andra dagarna. Jag vet att det har gått fem dagar sen jag la upp ett kapitel. Men jag funderar faktiskt på att sluta skriva på den här novellen, jag orkar inte känna mig stressad, jag vill skriva när jag känner för det. Så vi får se hur det blir!
Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 7
Fortfarande Hannas perspektiv:
Jag visste inte vad jag skulle göra, vad jag skulle säga. Jag var i total chock. Alla tankar på min syster spelades upp i huvudet igen, en tår rann sakta ner för kinden.
”Vi ville inte att du skulle ändra din syn på oss, du kanske inte gillar kända människor liksom” sa Oscar med en ledsen röst och kollade ner i marken.
”Jag bryr mig fan inte om ni är kända! Jag hatar er. Ni har förstört mitt liv! Ta aldrig kontakt med mig igen!!” skrek jag och sprang iväg.
Oscars perspektiv:
Jag blev chockad av det hon sa. Hon brydde sig inte om vi var kända, men hon hatade oss? Hur kunde hon hata oss? Vad har vi gjort henne? Har vi ens träffat henne förut, innan jag sprang på henne? Tankarna bara snurrade runt i mitt huvud.
”Vet du vad vi har gjort henne?” frågade jag Ogge förvirrat.
”Ingen aning, visste inte att jag hade träffat henne förut. Men något måste det vara och vi får helt enkelt ta reda på vad” sa Ogge lugnt.
”Men hur?” sa jag argt.
”Chilla, jag vet inte. Vi får väl försöka prata med henne” sa han.
Ogges perspektiv:
Jag blev verkligen sårad för det Hanna sa. Hon hatade oss. Jag som hade börjat bli kär i henne, hon var ju en helt underbar tjej. Jag var tvungen att få reda på vad det var som gjorde att hon hatade oss.
Jag visste vart Klara bodde och jag antog att Hanna skulle vara där, så jag bestämde mig för att dra dit.
”Jag ska försöka snacka med Hanna, vi hörs sen” sa jag till Felix och Oscar och drog sen iväg på min moped.
Jag stannade utanför Klaras hus och gick sedan och plingade på. Det var Hanna som öppnade och så fort hon fick syn på mig stängde hon igen dörren, men jag hann sätta foten vid dörren så den inte kunde stängas.
”Hanna, kom igen. Kan du inte bara säga vad vi har gjort?” sa jag.
Hon öppnade dörren igen och gick ut och stängde dörren efter sig.
”Ni kommer väl säkert inte ens ihåg det, för ni är så egoistiska” började hon.
”Men min lillasyster var erat största FAN eller foooer eller vad det nu heter. För ett år sedan fick hon cancer och hennes största dröm var att träffa er och den skulle gå i uppfyllelse, ni hade bestämt träff. Men samma dag som träffen skulle vara ställde ni in, utan någon som helst anledning. Dagen efter dog hon och hon fick aldrig träffa er. Och alla säger att ni bryr er om era fans, det är den största lögnen jag har hört. Så nu vet ni varför jag hatar er, så snälla låt mig vara.” sa hon sen och gick in och slängde igen dörren efter sig.
Jag bara stod där och gapade. Jag förstod verkligen varför hon hatade oss och hon hade verkligen all rätt till det. Jag tog upp mobilen och skrev ett sms till killarna ”Vi ses hos mig om tio, måste berätta allt”.
Jag tog moppen hem och hann precis innanför dörren innan Felix och Oscar kom.
”Vad sa hon?” frågade Oscar allvarligt.
Vi gick in till vardagsrummet och jag berättade allt och man såg på Oscar hur dåligt samvete han fick.
”Ja, man förstår ju varför hon hatar oss..” sa jag och kollade ner i golvet.
”Verkligen. Vi måste göra något som kan gottgöra henne lite i alla fall” sa Oscar.
”Ja, men som vad?” sa jag.
”Vi kan skriva en låt om hennes syster” sa Felix som hade suttit tyst i sina egna tankar hela tiden.
”Fan vilken bra idé!” utbrast jag och Oscar samtidigt.
Blev ett väldigt kort kapitel, men kände att jag behövde lägga upp något. Förlåt så hemskt mycket, tack för alla fina kommentarer jag fått och för att ni stannar kvar. Blir så glad. Ska försöka skriva några kapitel idag, så kanske kommer upp ett till senare. Om ni har några frågor eller liknande når ni mig på kik: juuuliaaa
Ps. Som sagt är Oscar, Enestad och Ogge, Molander.
Bad update
Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 6
Oscars perspektiv:
Det var ganska tyst vid matbordet, förutom Felix som satt och babblade om massa ointressant som vanligt. Han kunde verkligen aldrig vara tyst. Sen fick jag syn på Ogge och Hanna som bokstavligt talat satt och glodde på varandra. Jag kunde inte hjälpa det men jag kände mig svartsjuk. Nej, vad håller jag på med. Hon är som min syster, usch.
”Jaha, vad ska vi göra idag då?” sa jag för att sluta tänka på Ogge och Hanna.
”Jag ska sova” sa Albin och Klara i mun på varandra och alla började skratta.
”Jag tycker vi ska kolla på bio” sa Hanna och log.
”Går det någon bra då?” frågade jag.
”Vänta, ska kolla” sa hon och tog upp mobilen för att kolla.
”The World War Z går om en och en halv timme” fortsatte hon.
”Ja! Den måste vi se” sa Felix.
Vi bestämde att vi skulle se den så vi började plocka undan efter frukosten och sen drog alla hem till sitt för att byta om och så.
Hannas perspektiv:
Jag och Klara drog hem till henne, jag bodde i stort sätt där. Klara hoppade in i duschen och jag började byta om inför bion. Jag valde ett par svarta shorts och en vit pösig skjorta, sen min guldiga klocka och några ringar. Sedan lockade jag håret lite och la på lite mascara. När jag var klar plingade det till i min mobil och jag såg att det var ett sms från Oscar. ”Ska jag hämta dig på moppen eller?” stod det och jag svarade ”Gärna!”.
Efter en kvart stod Oscar utanför huset med sin moped så jag sa hej då till Klara och sprang ner till hallen och tog på mig mina svarta ballerina med nitar och gick ut till honom.
”Hej” sa han och sken upp i ett stort leende.
”Hej” sa jag och gick fram och gav honom en kram.
Sen räckte han extrahjälmen till mig och sen började vi köra mot biografen.
Ogges perspektiv:
Jag kunde inte låta bli att bli avundsjuk när jag såg att Oscar och Hanna kom på mopeden, jag ville också att hon skulle om mig så som hon höll om honom.
”Hej” sa hon och tog av sig hjälmen och gick fram och gav Felix en kram.
”Hej” sa jag och Felix i mun på varandra.
Sen gick hon fram till mig och gav mig en kram. Jag blev alldeles varm i kroppen, det kändes så himla bra. Sen gick vi in på biografen.
Vi köpte varsin biljett, men precis när Hanna skulle ge fram sina pengar ställde jag mig i vägen och sa:
”Jag betalar för hennes också” och gav pengar för oss båda.
”Åh, tack! Men det hade du inte behövt” sa hon och log.
Felix och Oscar stod och gav mig peddoblicken men jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Vi gick och köpte popcorn också, jag betalade för en till mig och Hanna och sen gick vi in i biosalongen. Felix satte sig ytterst, sen satte sig Oscar, sen Hanna och sen jag.
Hannas perspektiv:
Ogge var så otroligt snäll, han betalade för både min biljett och för popcornen. Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv.
Det var rätt mycket folk i biosalongen så det pratades rätt mycket, men så fort det började mörkna och reklamen sattes igång blev det knäpptyst.
Det hade bara gått halva filmen och jag tyckte redan att den var superbra, den var dock lite småläskig ibland. Att den var i 3D gjorde ju inte den mindre läskig heller. Rätt som det var hände något jätteläskigt i filmen och jag kände att jag tog tag i Ogges hand som låg på armstödet mellan oss. Åh, nej tänkte jag för mig själv. Men sen kände jag att han flätade samman våra fingrar och då kunde jag inte låta bli att le.
Oscars perspektiv:
Jag kollade bredvid mig där Hanna och Ogge satt och höll handen. Varför var jag svartsjuk? Det var bara helt fel. Snälla låt filmen vara över snart så jag slipper plågas. Precis då tändes hela biosalongen och jag såg att Hanna och Ogge släppte varandras hand.
Vi gick ut från biografen och satte oss på trappen.
”Så vad ska vi..” började Felix men avbröts av att hans mobil började ringa.
Vi satt där tysta en stund men sen kom några tjejer fram.
”Får vi ta en bild?” sa de snällt.
Fan, inte här. Inför Hanna.
”Visst” sa jag och log ett fakeleende.
Vi tog bild med dom och sen gick de iväg.
Hannas perspektiv:
Jag blev förvånad när tre tjejer kom fram till oss och frågade Oscar och Ogge om bild. Var de kända? Jag visste att jag kände igen dom från något, men jag vet inte ifrån vad.
Felix kom tillbaka efter att ha pratat i telefon en lång stund.
”Det var Daff” sa han.
”Vem är Daff?” frågade jag förvirrat.
Oscars perspektiv:
Jag visste att vi var tvungna att berätta vilka vi var nu, jag fattade egentligen att det inte skulle funka att hålla det hemligt.
”Asså vi ville egentligen inte berätta något för det kanske skulle ändra din syn på oss, men vi är kända. Du kanske har hört talas om gruppen The Fooo, det är i alla fall vi och Daff är vår manager” sa jag och kollade ner i marken.
Hannas perspektiv:
Jag bara gapade och kände hur ilskan inuti mig bubblade. Var dom The Fooo? Har jag umgåtts med The Fooo? Var jag kär i en av medlemmarna i The Fooo? Det här kunde bara inte vara sant.
Förlåt för ett försenat kapitel, har verkligen inte så mycket tid eller ork för att sitta och skriva nu för tiden. Men hoppas ni tycker om det!
Och förresten, ni kanske tycker det är konstigt att Hanna inte har märkt att det är dom på typ twitter eller instagram eller något. Men hon har varken twitter eller instagram för hennes styvpappa har spärrat henne från allt sådant.
Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 5
Ogges perspektiv:
Oscar drog bort oss lite längre i trädgården för att prata med oss, både jag och Felix blev förvirrade. Han började babbla om att vi absolut inte fick berätta för Hanna att vi var kända för då kanske hon inte skulle vilja vara hans vän längre. Vi sa okej och lovade att vi inte skulle säga något, men förr eller senare skulle hon ju få reda på det.
Jag bestämde mig för att gå in till köket och kolla läget, men när jag gick in i vardagsrummet hörde jag någon skrika från hallen. Jag gick dit och såg att det var Hanna som skrek. Hon var upptryckt mot väggen av nån kille som tafsade på henne och hon försökte slita sig bort.
”Vad fan håller du på med ditt äckel?!” skrek jag och sprang mot dom.
”Här kommer hjälten” sa han med ett flin.
Det märktes att han var riktigt packad. Han släppte Hanna och började gå mot mig. Han började putta på mig och var på väg att ge mig en rak höger, men jag hann ducka. Istället slog jag till honom med knytnäven på käften så han trillade ihop på golvet.
Oscar och Felix hade hört vad som hände så de kom springandes till hallen. Vi hjälptes åt att ta upp killen och försökte ta ut honom ur huset, men då fick jag syn på Hanna. Hon satt ihopsjunken mot väggen och tårarna forsade ner för kinderna. Felix och Oscar fick också syn på henne.
”Vi fixar detta, gå du bort till henne” sa Oscar till mig.
Jag gick bort till henne och sjönk ner på golvet bredvid henne. Hon la sitt huvud på min axel och jag la min arm runt henne.
”Tack Ogge, du är bäst” viskade hon och log.
Vi satt där alldeles tysta, men det var ingen pinsam tystnad utan det var skön tystnad. Det kändes liksom bra.
Hannas perspektiv:
Jag har aldrig varit så rädd som jag var för en stund sedan, vem vet vad han kunde ha gjort om inte Ogge kom.
Efter att vi hade suttit där en stund, helt tysta, kom Felix och Oscar tillbaka.
”Mår du bra?” frågade Oscar oroligt.
”Ja, tack vare Ogge” sa jag och log stort.
”Det här är min favoritlåt, kom vi dansar!” utbrast Felix när en ny låt spelades.
Vi alla gick in i vardagsrummet där alla hoppade/dansade omkring och sjöng med till låten. Resten av kvällen hade vi sjukt kul och festen tog slut runt halv två. Då var Klara jävligt packad så Oscar sa att vi fick sova hos honom, för det var omöjligt att få henne att gå.
Jag och Ogge hjälpte Klara och Albin till soffan och de däckade direkt när vi hade lagt dom ner. Sen hjälptes vi alla åt att städa undan och sedan gick vi upp på övervåningen och bäddade och sen somnade vi alla på direkten.
~Dagen efter~
Klaras perspektiv:
Jag vaknade av att jag mådde illa och behövde springa till toan för att spy, sen kände jag hur huvudvärken kom. Vad fan hände igår egentligen? Det sista jag minns var att jag och Albin hånglade inne på toan.
Oscars perspektiv:
Jag hörde att någon var inne på toan där nere, det lät precis som någon spydde så jag sprang ner. Inne på toan såg jag att Klara hängde över toan.
”Lite för mycket dricka kanske?” sa jag och skrattade.
”Tyst med dig” sa hon och gav mig en sur blick.
”Vill du ha nått? Vatten? Nått att äta?” frågade jag.
”Ett glas vatten” sa hon tacksamt.
Jag gick ut i köket och hämtade ett glas vatten och en huvudvärkstablett och så såg jag att Ogge, Felix och Hanna kom ner för trappan.
”Ska vi hjälpa till med nått?” frågade Hanna.
”Ni kan väl börja fixa lite frukost, tror Albin och Klara behöver det” sa jag och skrattade.
Ogges perspektiv:
Vi bestämde oss för att laga pannkakor, så jag och Felix fixade det medans Hanna dukade. När allt var klart kom Albin, Klara och Oscar också ut i köket.
”Ååååh, mat!” utbrast Albin när han fick syn på pannkakorna.
Alla började skratta och sen satte vi oss vid bordet och började käka.
”Så vad hände igår egentligen?” frågade Klara och log lite generat.
”Ja, vad hände igår?” sa Hanna och gav Klara och Albin peddoblicken.
Albin och Klara kollade generat ner i bordet och alla andra skrattade. Jag kom på mig själv med att sitta och glo på Hanna, men hon var så otroligt söt och hennes fina leende.
Hannas perspektiv:
Jag märkte att Ogge satt och glodde på mig, jag blev helt varm i kroppen och jag kände att jag rodnade. Han var ju så himla underbar och snygg och det han gjorde för mig igår. Höll jag på att bli kär?
Valde att lägga ut ett kapitel idag också eftersom det jag la upp igår skulle kommit upp i förrgår.
Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 4
Hannas perspektiv:
De släppte av oss vid plattan och vi tackade för skjutsen och sen gick jag och Klara mot gallerian. Vi gick i en massa olika affärer och köpte lite mer än vi skulle, men vi lyckades hitta kläder till kvällen. Klockan var rätt mycket när vi var klara i alla affärer med tanke på att vi sov till klockan ett och inte var inne i centrum förens två tiden.
Vi tog bussen hem till Klara för att börja fixa oss inför kvällen. Ingen av hennes föräldrar var hemma så vi satte på musik på högsta volym och Klara snodde sprit av hennes föräldrar och började förfesta lite för sig själv. Jag själv är alltid helt nykter, så det blir oftast jag som får ta hand om henne.
När vi hade fixat oss klart kollade jag på klockan och såg att den var åtta. Shit, tänkte jag för mig själv. Men som tur väl bodde Oscar inte så långt ifrån.
Oscars perspektiv:
Jag kollade på klockan och den var åtta, alla som var bjudna hade kommit och till och med en hel del objudna utom Hanna och Klara. Men de lär väl komma snart tänkte jag för mig själv.
Inne i köket där de flesta hängde spelades hög musik och det var sprit uppställt på hela köksön och köksbordet. Många hade redan fått i sig lite för mycket, jag själv gillade egentligen inte att dricka men idag gick jag runt och tog en klunk från min öl då och då. Jag visste själv att det var för att impa på Hanna och Klara så de inte skulle tro jag var en mes.
”Ey, bro! Var har du Hanna och Klara?” ropade Albin, det märktes att han redan var rätt packad när han gick mot mig.
”De kommer väl snart. Och du, ta det lite lugnare idag än förra gången!” sa jag och började gå ut mot trädgården.
Ute på trädgården var det betydligt lugnare, det var bara ett tiotal som satt vid utemöblerna och snackade och drack lite smått. Bland annat mina kompisar från The Fooo, Felix och Ogge satt där. Men ingen av dom drack, de har nog aldrig ens smakat. Den fjärde medlemmen i The Fooo, Omar, bor i Göteborg så han kunde tyvärr inte komma till festen.
”Oscar, kom hit och sätt dig! Du behöver väl inte gå runt och hålla koll på alla hela tiden” ropade Felix.
Jag gick bort till dom och satte mig och började genast hänga med i konversationen de hade haft.
”Så, när får vi träffa Hanna och Klara då?” viskade Ogge till mig.
”De borde komma närsom” sa jag precis när det plingade på dörren.
Klaras perspektiv:
Jag kände redan att allt snurrade och att jag var rätt packad, men jag orkade inte bry mig. Det är inte fest varje dag och allt jag ville ikväll var att lägga in en stöt på Albin och det skulle jag aldrig kunna göra utan lite sprit i mig.
Hannas perspektiv:
Oscar öppnade dörren med ett stort leende och en öl i handen. Jag trodde inte han var en sån som drack, men det var okej för mig. Bara han inte blir för full och gör en massa dumma grejer.
”Väkomna!” sa han och gav först mig en kram och sen Klara.
Vi gick in hans enorma och fina hus. Det var massa folk där, jag kände knappt igen någon. Inne i köket spelades hög musik och där satt de flesta och söp järnet. Bland annat Albin satt där, han såg rätt packad ut. Jag såg att Klara gick bort mot honom och satte sig i hans knä och började snacka.
”Kom, vi går ut! Jag vill att du ska träffa mina vänner” sa Oscar och drog med mig ut i trädgården.
Ute på trädgården var ett blandat gäng med både tjejer och killar och det var betydligt lugnare där.
”Felix och Ogge, kom hit!” ropade Oscar.
Två killar i samma ålder reste sig upp och började gå mot oss. Den ena av dom var mer söt och den andra var mer snygg.
”Det här är då Hanna som jag har berättat om” sa Oscar.
”Trevligt att träffas! Det är jag som är Felix då” sa den söta killen och gav mig en kram.
”Och jag är Ogge då, jag har hört mycket om dig” sa den snygga killen som också gav mig en kram.
”Jag har hört mycket om er också, kul att äntligen träffa er!” sa jag och log.
”Så hur känner ni varandra då?” frågade jag nyfiket.
”Vi har alltid vetat vilka vi är, men nyligen blev vi ett band..” sa Ogge men blev avbruten av Oscar som armbågade han i magen.
Jag kollade förvånat på Oscar och han låtsades som ingenting.
”Ogge och Felix, jag måste snacka med er” sa han sedan och gick iväg med dom.
Jag fattar ingenting, men orkar inte bry mig så jag går in i huset igen och bestämmer mig för att gå till toaletten. På väg till toan känner jag hur någon tar på min rumpa.
”Vad tror du att du håller på med?” fräser jag åt killen som gjorde det.
”Oj, tjejen har attityd. Det gillar jag” säger han och börjar tafsa ännu mer.
Sen trycker han upp mig mot väggen och håller i mina armar och kysser mig, han försöker ta in tungan i min mun. Han riktigt stinker av sprit och är riktigt motbjudande. Jag sprattlar och håller på och gör allt för att komma loss från honom men han är för stark.
Förlåt, förlåt
Vet att kapitel 4 skulle komma upp idag och jag har skrivit klart det och allt men glömde publicera det.. Så om jag inte kommer hem allt för sent idag så publicerar jag det, annars publicerar jag det det första jag gör imorgon! Tack för alla fina kommentarer och superkul att ni tycker om den.
Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 3
Klaras perspektiv:
Jag stod och kollade ut genom fönstret i väntan på Hanna. Jag var så nyfiken på vad som hade hänt, de hade liksom varit borta i fyra timmar. Plötsligt ser jag henne komma gåendes, jag rusar ut ur rummet och ner för trappan och ställer mig vid dörren.
Precis när hon öppnar ropar jag ”berätta allt!”.
Hennes ansiktsuttryck är oslagbart, hon blev så rädd.
”Shit, vad du skräms kvinna!” skriker hon.
Jag bara skrattar.
”Såååå, vad hände?” frågar jag nyfiket.
”Klara, inte på det sättet du tänker. Han är mer som en bror.”
Jag plutar med läpparna besviket. Jag hade ju hoppats på en massa detaljer.
”Men han är verkligen helt underbar. Han berättade allt om sig själv och det känns som jag har känt honom i flera år. Och när jag berättade om Lovisa satt han där och lyssnade och liksom bara fanns där, det kändes så himla bra.” fortsatte hon och log stort.
Wow, jag blev förvånad. Det var inte många killar som var sådana.
Oscars perspektiv:
Jag har aldrig träffat en tjej som Hanna, det känns verkligen som vi har känt varandra i evigheter. Hon är verkligen som en syster. Vi hade så himla kul tillsammans och det kändes bra att hon kunde öppna sig för mig redan första gången vi träffades.
Jag kom på att jag skulle ha fest imorgon så jag tog upp mobilen och knappade in ett sms till henne.
”Fest hos mig imorgon 19.30, ta med Klara och kom! Här har ni adressen:----”.
Hoppas verkligen inte hon tycker jag är för på, men det skulle verkligen vara kul om hon träffade mina vänner och lärde känna dom.
Hannas perspektiv:
Vi skulle precis sova när min mobil plingade till. Jag kollade på displayen och såg att det stod ’Oscar’. Haha, han hade lagt in sitt egna nummer. Gulligt. Jag bytte namn på kontakten till ’Bror’ och ett hjärta. Sedan kollade jag vad han hade skrivit. Fest hos honom imorgon. Det kan man ju bara inte missa.
”Klara, sover du?” viskade jag.
”Va, nej! Jag är vaken” svarade hon.
”Vi är bjudna på fest hos Oscar imorgon” sa jag och kände att jag brast ut i ett stort leende.
”Åh, awesome! Hoppas han har några riktigt snygga vänner” sa hon och skrattade.
~Dagen efter~
Fortfarande Hannas perspektiv:
Jag vaknar av att Klara hoppar på mig och ropar:
”Hanna, vi måste till stan!! Jag måste köpa nya kläder tills ikväll”.
”Jaja, bara tio minuter till” mumlade jag nyvaket och försökte somna om.
”Upp med dig!!” fortsatte hon och drog och slet i mig.
Efter ungefär tio minuter lyckas hon få upp mig ur sängen. Vi slängde på oss lite kläder, sminkade oss och fixade håret, sen gick vi ner och käkade lite frukost.
”Shit, bussen går om fem minuter!” säger jag panikslaget efter att ha kollat på klockan.
Vi sprang ut i hallen och tog på oss skorna och började springa mot busshållsplatsen, som tur väl var det inte jättelångt till den. Precis när vi springer runt hörnan av kvarteret ser vi att bussen kör iväg.
”FAN!” skriker vi i mun på varandra.
Oscars perspektiv:
Jag och Albin tog mopederna in till centrum för att fixa lite grejer tills ikväll. Vi svänger runt hörnet av mitt kvarter och då får jag syn på Hanna och en tjej som måste vara Klara, så vi stannar vid dom.
”Vad gör ni här?” frågar jag medans jag tar av mig hjälmen.
”Vi skulle egentligen in till centrum, men vi missade bussen” svarar Hanna och suckar.
”Vi ska med dit så ni kan åka med oss” säger jag och ler.
”Hjälmar då?” säger Hanna och Klara i mun på varandra.
”Äsch, ni kan ta våra” säger jag och räcker över min hjälm till Hanna.
”Det här är Albin förresten, du kan åka med honom Klara” fortsätter jag.
Klaras perspektiv:
Shit, vad snygg Albin var. Seriöst, jag har aldrig sett en sådan snygg människa. Och jag ska åka med honom? Shit.
Han räcker över hjälmen till mig och hjälper mig knäppa den. Gulligt. Sedan sätter jag mig bakom honom på mopeden.
”Håll i dig!” säger han och börjar köra.
Jag tar armarna runt honom och jag känner hur en varm känsla kommer krypandes inom mig.
Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 2
Hannas perspektiv:
Jag tog emot mobilen och kollade på displayen, jag blev förvånad när det stod mitt namn. Men sen kände jag i fickan och märkte att jag hade tappat den.
”Hallå?” svarade jag i telefonen.
”Ehm, hej. Är det Klara?” sa en kille i andra änden.
”Nej, det är Hanna. Du ringer från min mobil.”
”Jaha! Ja, du tappade den när vi sprang in i varandra innan. Så jag ringde kontakten som var högst upp bland dina samtal.”
”Tack för att du tog hand om den! Vart kan jag hämta den?” sa jag tacksamt.
”Vi kan ses på Espresso House om en kvart så kan vi ta en fika också. Bra, ses då!”
Jag hann inte säga något innan han la på, men varför inte liksom. Jag älskar att lära känna nya människor och han verkar väldigt snäll.
”Vem var det?” frågade Klara med en nyfiken min.
”En kille jag sprang in i innan, han hade min mobil. Så vi ska ses på Espresso House och ta en fika” sa jag och log stort.
”Måste ni ta en fika för att han har din mobil?” frågade hon och skrattade.
”Haha, jag hann inte säga emot. Men han verkar faktiskt väldigt snäll.”
Klara bara skrattade, jag slog henne lite löst på armen och sen gick jag ner och tog på mig skorna.
Oscars perspektiv:
Jag sitter på Espresso House och väntar på Hanna, som hon tydligen hette. Jag har aldrig varit så här nervös, tänk så kommer hon inte. Men så slog det mig, jag har ju hennes mobil så det är klart hon kommer. Men tänk så kommer hon och tar sin mobil och sen drar. Jag kanske skulle ha väntat på vad hon sa om fikan.
Exakt en kvart efter ser jag henne komma, hon letar efter mig så jag vinkar och då får hon syn på mig. Mitt hjärta slår snabbare ju närmare hon kommer mitt bord.
”Hej!” säger hon och ler stort.
”Hej! Saknat den?” säger jag och räcker fram hennes mobil till henne.
”Åh, tack så jättemycket! Jag hade faktiskt inte märkt att den var borta. Men vad vill du ha att fika? Jag bjuder som tack för att du tog hand om min mobil!”
Yes, hon ville stanna kvar och fika. Hon ville till och med bjuda mig, det var supergulligt men skulle aldrig låta henne göra det.
”Nej, det är lugnt! Jag betalar för mitt, tack ändå.”
”Men jag vill ju..” säger hon och plutar med läpparna.
”Verkligen supergulligt av dig, men skulle aldrig låta dig betala.” säger jag och ler stort.
”Okejdå..” säger hon och brister ut i ett stort leende.
Vi gick in och beställde det vi skulle ha och sen gick vi ut och satte oss på uteserveringen igen. Först var det rätt pinsam tystnad, men efter ett tag satt vi och berättade om oss själva. Jag valde att inte berätta att jag var känd i Sverige, det kändes bra att hon inte visste att jag var känd så jag ville inte fördärva något.
Hannas perspektiv:
Jag hade verkligen kul tillsammans med honom, jag trivdes i hans sällskap. Han hade berättat så mycket om sig själv, det kändes som jag hade känt honom i evigheter.
Nu var det min tur att berätta om mig. Hur kul skulle det vara att höra om mitt liv egentligen. Det är bara en ända stor röra. Jag var rädd för att han skulle tycka det var allt för rörigt, för rörigt för att vilja vara min vän. Men jag tog mod till mig och började berätta om min mamma och pappa hur de skilde sig och hur mamma hittade en ny man. Sen kom frågan ’Har du några syskon?’.
Alla tankar på Lovisa flög förbi, det gjorde ont. Men jag visste att frågan skulle komma. Jag visste också att jag kunde lita på Oscar, han kändes så äkta. Som brodern jag aldrig fick.
”Ja, jag har ju min plastsyrra. Jag vill egentligen inte ha någonting med henne att göra, men jag har inget val I guess.” Sa jag och rullade med ögonen.
”Sen så har jag en i himlen också..” fortsatte jag och kollade ner i bordet.
Jag såg hur han stelnade till. Hur han ångrade att han hade ställt frågan, han var på väg att öppna munnen. Jag visste vad han skulle säga.
”Scch.. Du behöver inte vara ledsen, hur skulle du kunna veta.” avbröt jag honom.
Han kollade ner i bordet. Han hade dåligt samvete.
”För ett år sedan fick min lillasyster Lovisa diagnosen cancer, det var väldigt tufft för henne. Hon fick göra många cellgiftsbehandlingar och strålningar. Läkarna sa att hon höll på att bli bättre, men dom hade så fel..”
En tår letade sig ner för min kind. Fan, jag ville inte gråta inför honom. Men det är så svårt, så fort jag pratar om henne så bryter jag ihop. Han kollade medlidande på mig och tog min hand som låg på bordet.
”Hon förlorade kampen” sa jag tillsist.
Han kramade min hand hårt, det kändes skönt att ha honom där.
”Jag beklagar verkligen Hanna” sa han med ånger i rösten.
”Oscar, det är okej. Det är bara så jobbigt att prata om det, jag saknar henne verkligen.”
Det pep till från min mobil som låg på bordet, jag tog upp den och såg att det var ett sms från Klara.
’’Kom hit nu! Ni har varit ute i evigheter, jag vill veta allt! Du sover hos mig inatt också bara så du vet. Xoxo.’’.
”Jag måste gå nu Oscar, det var verkligen supertrevligt det här!” sa jag och log.
”Ja, verkligen. Tack för att du ville!” sa han och ställde sig upp.
Vi kramades och sa hejdå. Jag kände ett lyckorus genom kroppen när vi kramades. Jag har inte varit så här lycklig på väldigt länge.
Om uppdatering
Hej! Skitkul att många redan tycker den är bra och att jag har fått så mycket tips, jag försöker göra så mycket jag kan av era tips. Men sen kommer det till det där om hur ofta jag ska lägga upp ett nytt kapitel. Jag kommer lägga upp ett varannan dag. Det är sommarlov och jag har verkligen ingen lust att sitta inne framför datorn hela tiden. Men om det blir så att jag har mycket tid över så kanske det kommer ett kapitel två dagar i rad eller två kapitel på en dag. Hoppas ni accepterar detta! Tack för att ni läser och ni får supergärna sprida.
Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 1
Idag kör vi
Idag (eftersom klockan är över tolv) ska jag börja på den nya novellen, woopwoop. Men FÖRST behöver jag ER hjälp!! Kommentera lite händelser som ni vill ska hända, om det ska vara mycket drama eller kärlek, skriv hur ni vill att den ska vara. För det är ni som ska läsa den och då måste ni tycka om den!! Så kom med tips.
Nya novellen
Har lite idéer inför den nya novellen men hinner inte skriva nått på den idag, så ska försöka hinna börja på den imorgon. Den kommer upp så fort som möjligt!!
