The Fooo Noveller

Klaras perspektiv:

Jag stod och kollade ut genom fönstret i väntan på Hanna. Jag var så nyfiken på vad som hade hänt, de hade liksom varit borta i fyra timmar. Plötsligt ser jag henne komma gåendes, jag rusar ut ur rummet och ner för trappan och ställer mig vid dörren.
Precis när hon öppnar ropar jag ”berätta allt!”.

Hennes ansiktsuttryck är oslagbart, hon blev så rädd.

”Shit, vad du skräms kvinna!” skriker hon.

Jag bara skrattar.

”Såååå, vad hände?” frågar jag nyfiket.

”Klara, inte på det sättet du tänker. Han är mer som en bror.”

Jag plutar med läpparna besviket. Jag hade ju hoppats på en massa detaljer.

”Men han är verkligen helt underbar. Han berättade allt om sig själv och det känns som jag har känt honom i flera år. Och när jag berättade om Lovisa satt han där och lyssnade och liksom bara fanns där, det kändes så himla bra.” fortsatte hon och log stort.

Wow, jag blev förvånad. Det var inte många killar som var sådana.

Oscars perspektiv:

Jag har aldrig träffat en tjej som Hanna, det känns verkligen som vi har känt varandra i evigheter. Hon är verkligen som en syster. Vi hade så himla kul tillsammans och det kändes bra att hon kunde öppna sig för mig redan första gången vi träffades.

Jag kom på att jag skulle ha fest imorgon så jag tog upp mobilen och knappade in ett sms till henne.

”Fest hos mig imorgon 19.30, ta med Klara och kom! Här har ni adressen:----”.

Hoppas verkligen inte hon tycker jag är för på, men det skulle verkligen vara kul om hon träffade mina vänner och lärde känna dom.

Hannas perspektiv:

Vi skulle precis sova när min mobil plingade till. Jag kollade på displayen och såg att det stod ’Oscar’. Haha, han hade lagt in sitt egna nummer. Gulligt. Jag bytte namn på kontakten till ’Bror’ och ett hjärta. Sedan kollade jag vad han hade skrivit. Fest hos honom imorgon. Det kan man ju bara inte missa.

”Klara, sover du?” viskade jag.

”Va, nej! Jag är vaken” svarade hon.

”Vi är bjudna på fest hos Oscar imorgon” sa jag och kände att jag brast ut i ett stort leende.

”Åh, awesome! Hoppas han har några riktigt snygga vänner” sa hon och skrattade.

~Dagen efter~

Fortfarande Hannas perspektiv:

Jag vaknar av att Klara hoppar på mig och ropar:

”Hanna, vi måste till stan!! Jag måste köpa nya kläder tills ikväll”.

”Jaja, bara tio minuter till” mumlade jag nyvaket och försökte somna om.

”Upp med dig!!” fortsatte hon och drog och slet i mig.

Efter ungefär tio minuter lyckas hon få upp mig ur sängen. Vi slängde på oss lite kläder, sminkade oss och fixade håret, sen gick vi ner och käkade lite frukost.

”Shit, bussen går om fem minuter!” säger jag panikslaget efter att ha kollat på klockan.

Vi sprang ut i hallen och tog på oss skorna och började springa mot busshållsplatsen, som tur väl var det inte jättelångt till den. Precis när vi springer runt hörnan av kvarteret ser vi att bussen kör iväg.

”FAN!” skriker vi i mun på varandra.

Oscars perspektiv:

Jag och Albin tog mopederna in till centrum för att fixa lite grejer tills ikväll. Vi svänger runt hörnet av mitt kvarter och då får jag syn på Hanna och en tjej som måste vara Klara, så vi stannar vid dom.

”Vad gör ni här?” frågar jag medans jag tar av mig hjälmen.

”Vi skulle egentligen in till centrum, men vi missade bussen” svarar Hanna och suckar.

”Vi ska med dit så ni kan åka med oss” säger jag och ler.

”Hjälmar då?” säger Hanna och Klara i mun på varandra.

”Äsch, ni kan ta våra” säger jag och räcker över min hjälm till Hanna.

”Det här är Albin förresten, du kan åka med honom Klara” fortsätter jag.

Klaras perspektiv:

Shit, vad snygg Albin var. Seriöst, jag har aldrig sett en sådan snygg människa. Och jag ska åka med honom? Shit.

Han räcker över hjälmen till mig och hjälper mig knäppa den. Gulligt. Sedan sätter jag mig bakom honom på mopeden.

”Håll i dig!” säger han och börjar köra.

Jag tar armarna runt honom och jag känner hur en varm känsla kommer krypandes inom mig.