The Fooo Noveller

Oscars perspektiv:

Det var ganska tyst vid matbordet, förutom Felix som satt och babblade om massa ointressant som vanligt. Han kunde verkligen aldrig vara tyst. Sen fick jag syn på Ogge och Hanna som bokstavligt talat satt och glodde på varandra. Jag kunde inte hjälpa det men jag kände mig svartsjuk. Nej, vad håller jag på med. Hon är som min syster, usch.

”Jaha, vad ska vi göra idag då?” sa jag för att sluta tänka på Ogge och Hanna.

”Jag ska sova” sa Albin och Klara i mun på varandra och alla började skratta.

”Jag tycker vi ska kolla på bio” sa Hanna och log.

”Går det någon bra då?” frågade jag.

”Vänta, ska kolla” sa hon och tog upp mobilen för att kolla.

”The World War Z går om en och en halv timme” fortsatte hon.

”Ja! Den måste vi se” sa Felix.

Vi bestämde att vi skulle se den så vi började plocka undan efter frukosten och sen drog alla hem till sitt för att byta om och så.

Hannas perspektiv:

Jag och Klara drog hem till henne, jag bodde i stort sätt där. Klara hoppade in i duschen och jag började byta om inför bion. Jag valde ett par svarta shorts och en vit pösig skjorta, sen min guldiga klocka och några ringar. Sedan lockade jag håret lite och la på lite mascara. När jag var klar plingade det till i min mobil och jag såg att det var ett sms från Oscar. ”Ska jag hämta dig på moppen eller?” stod det och jag svarade ”Gärna!”.

Efter en kvart stod Oscar utanför huset med sin moped så jag sa hej då till Klara och sprang ner till hallen och tog på mig mina svarta ballerina med nitar och gick ut till honom.

”Hej” sa han och sken upp i ett stort leende.

”Hej” sa jag och gick fram och gav honom en kram.

Sen räckte han extrahjälmen till mig och sen började vi köra mot biografen.

Ogges perspektiv:

Jag kunde inte låta bli att bli avundsjuk när jag såg att Oscar och Hanna kom på mopeden, jag ville också att hon skulle om mig så som hon höll om honom.

”Hej” sa hon och tog av sig hjälmen och gick fram och gav Felix en kram.

”Hej” sa jag och Felix i mun på varandra.

Sen gick hon fram till mig och gav mig en kram. Jag blev alldeles varm i kroppen, det kändes så himla bra. Sen gick vi in på biografen.

Vi köpte varsin biljett, men precis när Hanna skulle ge fram sina pengar ställde jag mig i vägen och sa:

”Jag betalar för hennes också” och gav pengar för oss båda.

”Åh, tack! Men det hade du inte behövt” sa hon och log.

Felix och Oscar stod och gav mig peddoblicken men jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Vi gick och köpte popcorn också, jag betalade för en till mig och Hanna och sen gick vi in i biosalongen. Felix satte sig ytterst, sen satte sig Oscar, sen Hanna och sen jag.

Hannas perspektiv:

Ogge var så otroligt snäll, han betalade för både min biljett och för popcornen. Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv.

Det var rätt mycket folk i biosalongen så det pratades rätt mycket, men så fort det började mörkna och reklamen sattes igång blev det knäpptyst.

Det hade bara gått halva filmen och jag tyckte redan att den var superbra, den var dock lite småläskig ibland. Att den var i 3D gjorde ju inte den mindre läskig heller. Rätt som det var hände något jätteläskigt i filmen och jag kände att jag tog tag i Ogges hand som låg på armstödet mellan oss. Åh, nej tänkte jag för mig själv. Men sen kände jag att han flätade samman våra fingrar och då kunde jag inte låta bli att le.

Oscars perspektiv:

Jag kollade bredvid mig där Hanna och Ogge satt och höll handen. Varför var jag svartsjuk? Det var bara helt fel. Snälla låt filmen vara över snart så jag slipper plågas. Precis då tändes hela biosalongen och jag såg att Hanna och Ogge släppte varandras hand.

Vi gick ut från biografen och satte oss på trappen.

”Så vad ska vi..” började Felix men avbröts av att hans mobil började ringa.

Vi satt där tysta en stund men sen kom några tjejer fram.

”Får vi ta en bild?” sa de snällt.

Fan, inte här. Inför Hanna.

”Visst” sa jag och log ett fakeleende.

Vi tog bild med dom och sen gick de iväg.

Hannas perspektiv:

Jag blev förvånad när tre tjejer kom fram till oss och frågade Oscar och Ogge om bild. Var de kända? Jag visste att jag kände igen dom från något, men jag vet inte ifrån vad.

Felix kom tillbaka efter att ha pratat i telefon en lång stund.

”Det var Daff” sa han.

”Vem är Daff?” frågade jag förvirrat.

Oscars perspektiv:

Jag visste att vi var tvungna att berätta vilka vi var nu, jag fattade egentligen att det inte skulle funka att hålla det hemligt.

”Asså vi ville egentligen inte berätta något för det kanske skulle ändra din syn på oss, men vi är kända. Du kanske har hört talas om gruppen The Fooo, det är i alla fall vi och Daff är vår manager” sa jag och kollade ner i marken.

Hannas perspektiv:

Jag bara gapade och kände hur ilskan inuti mig bubblade. Var dom The Fooo? Har jag umgåtts med The Fooo? Var jag kär i en av medlemmarna i The Fooo? Det här kunde bara inte vara sant.

Förlåt för ett försenat kapitel, har verkligen inte så mycket tid eller ork för att sitta och skriva nu för tiden. Men hoppas ni tycker om det!
Och förresten, ni kanske tycker det är konstigt att Hanna inte har märkt att det är dom på typ twitter eller instagram eller något. Men hon har varken twitter eller instagram för hennes styvpappa har spärrat henne från allt sådant.