The Fooo Noveller

Oscars perspektiv:

Det var den bästa idén Felix hade kommit med någonsin. Vi bestämde oss för att ringa Daff och berätta direkt.

Vi berättade allt för Daff och han tyckte det lät som en bra idé så vi bestämde att vi skulle börja direkt, så vi drog till studion. När vi kom till studion började vi bolla idéer till låten.

Veckorna gick och vi hörde ingenting från Hanna, allt vi gjorde var att fokusera på låten. Skriva en text, spela in, göra en video och allt som behövdes göra. Det skulle vara perfekt.

Hannas perspektiv:

Det har snart gått fyra veckor och ingen av killarna har hört av sig, visst jag bad dom att inte höra av sig men trodde de brydde sig lite mer om mig. Jag saknar faktiskt dom. Världens bästa bror Oscar, finaste killen Ogge och så har vi härliga Felix. Men de borde ändå förstå varför jag sa som jag sa till dom.

Klara är tillsammans med Albin så hon har försökt fråga honom lite om han vet om killarna snackat något om det jag sa, men han har bara sagt att dom är väldigt upptagna med något just nu. Antagligen någon konsert.

Just nu är min mamma på affärsresa, igen, som vanligt. Så jag bor hos Klara, klarar som sagt inte av att bo tillsammans med min styvpappa och styvsyster.

Jag bestämde mig för att låna Klaras dator som låg på hennes säng eftersom hon var hos Albin. Jag surfade runt på internet och läste lite bloggar, tillsist kände jag mig uttråkad så jag bestämde mig för att skaffa twitter. Då kanske jag skulle kunna se vad killarna hade för sig också.

Efter att jag hade fixat ett account gick jag in på Oscar’s twitter. Han hade varit väldigt inaktiv på senaste, det hade Ogge och Felix också. Plötsligt plingade min mobil till, jag blev chockad när jag kollade på skärmen. Det var ett sms från Oscar. Jag låste upp skärmen och gick in på meddelandet, det var ett långt meddelande. Jag läste det tyst för mig själv. ’Förlåt Hanna, vi förstår verkligen varför du hatar oss och tycker vi är ett par egoistiska idioter. Vi vet att vi aldrig kommer kunna göra det bra och aldrig kunna få dig att glömma det vi har gjort. Men vi hoppas detta kan få dig att förlåta oss lite i alla fall. Vi har jobbat och slitit med detta i en månad nu, hoppas du tycker om det. *En youtube-länk* / Oscar, Ogge och Felix’ stod det.

Jag klickade på länken och såg att det var en låt. Den hette ’An angel who forgot how to fly’ och under videon som beskrivning stod det ’Den här låten har vi skrivit till en ängel som inte längre finns hos oss på jorden. En foooer som betydde allt för oss. R.I.P Lovisa’. En tår rann ner för kinden när jag läste det, sen lyssnade jag på låten och tårarna forsade. Ogge spelade gitarr, Oscar, Felix och Omar sjöng. Allt var så underbart, texten, deras röster och att de gjorde det här för min syster. Det var det finaste någon någonsin har gjort för mig och min familj.

Jag ringde till Klara, jag behövde någon att prata med om detta och hon var tvungen att se det. Hon svarade direkt.

”Hej!” sa hon glatt.

”Kara, du måste komma hem nu! Skynda dig!! Jag måste visa en sak!” skrek jag i telefonen.

”Va? Har det hänt nått?” sa hon oroligt.

”Bara kom!!” sa jag och la på.

Efter en kvart kom Klara flåsandes in i rummet.

”Vad är det som har hänt?” sa hon ännu oroligare än innan.

”Kom! Du måste kolla!” sa jag och klappade på sängen bredvid mig.

Hon kom och satte sig bredvid mig och vi började kolla på videon igen.

Klaras perspektiv:

Hanna visade mig en video och en låt som killarna hade gjort till hennes syster. Tårarna började forsa och jag blev alldeles varm inombords. Det var det finaste någon någonsin hade gjort för någon. Jag satt helt chockad och grät. Det var så himla fint.

”Hanna, du måste förlåta dom. Jag vet att det är svårt, men jag är nästan helt säker på att det inte var medvetet det dom gjorde mot din syster. Och detta bevisar ju bara hur mycket dom tycker om dig och hur mycket dom ångrar sig.” sa jag och kollade på Hanna.

”Ja, jag antar att jag måste ge dom en chans till.” sa hon och log.

Eftersom så många har velat att jag ska fortsätta valde jag lägga upp ett kapitel till, väldigt kort. Men bättre än inget, right? Jag ska försöka få ett bra slut på den här novellen och sen slutar jag helt. Men vet inte när nästa kapitel kommer, det kommer när det kommer liksom. Men tack för att ni stannat kvar!