Hat, vänskap och kärlek - Kapitel 5

Ogges perspektiv:

Oscar drog bort oss lite längre i trädgården för att prata med oss, både jag och Felix blev förvirrade. Han började babbla om att vi absolut inte fick berätta för Hanna att vi var kända för då kanske hon inte skulle vilja vara hans vän längre. Vi sa okej och lovade att vi inte skulle säga något, men förr eller senare skulle hon ju få reda på det.

Jag bestämde mig för att gå in till köket och kolla läget, men när jag gick in i vardagsrummet hörde jag någon skrika från hallen. Jag gick dit och såg att det var Hanna som skrek. Hon var upptryckt mot väggen av nån kille som tafsade på henne och hon försökte slita sig bort.

”Vad fan håller du på med ditt äckel?!” skrek jag och sprang mot dom.

”Här kommer hjälten” sa han med ett flin.

Det märktes att han var riktigt packad. Han släppte Hanna och började gå mot mig. Han började putta på mig och var på väg att ge mig en rak höger, men jag hann ducka. Istället slog jag till honom med knytnäven på käften så han trillade ihop på golvet.

Oscar och Felix hade hört vad som hände så de kom springandes till hallen. Vi hjälptes åt att ta upp killen och försökte ta ut honom ur huset, men då fick jag syn på Hanna. Hon satt ihopsjunken mot väggen och tårarna forsade ner för kinderna. Felix och Oscar fick också syn på henne.

”Vi fixar detta, gå du bort till henne” sa Oscar till mig.

Jag gick bort till henne och sjönk ner på golvet bredvid henne. Hon la sitt huvud på min axel och jag la min arm runt henne.

”Tack Ogge, du är bäst” viskade hon och log.

Vi satt där alldeles tysta, men det var ingen pinsam tystnad utan det var skön tystnad. Det kändes liksom bra.

Hannas perspektiv:

Jag har aldrig varit så rädd som jag var för en stund sedan, vem vet vad han kunde ha gjort om inte Ogge kom.

Efter att vi hade suttit där en stund, helt tysta, kom Felix och Oscar tillbaka.

”Mår du bra?” frågade Oscar oroligt.

”Ja, tack vare Ogge” sa jag och log stort.

”Det här är min favoritlåt, kom vi dansar!” utbrast Felix när en ny låt spelades.

Vi alla gick in i vardagsrummet där alla hoppade/dansade omkring och sjöng med till låten. Resten av kvällen hade vi sjukt kul och festen tog slut runt halv två. Då var Klara jävligt packad så Oscar sa att vi fick sova hos honom, för det var omöjligt att få henne att gå.

Jag och Ogge hjälpte Klara och Albin till soffan och de däckade direkt när vi hade lagt dom ner. Sen hjälptes vi alla åt att städa undan och sedan gick vi upp på övervåningen och bäddade och sen somnade vi alla på direkten.

~Dagen efter~

Klaras perspektiv:

Jag vaknade av att jag mådde illa och behövde springa till toan för att spy, sen kände jag hur huvudvärken kom. Vad fan hände igår egentligen? Det sista jag minns var att jag och Albin hånglade inne på toan.

Oscars perspektiv:

Jag hörde att någon var inne på toan där nere, det lät precis som någon spydde så jag sprang ner. Inne på toan såg jag att Klara hängde över toan.

”Lite för mycket dricka kanske?” sa jag och skrattade.

”Tyst med dig” sa hon och gav mig en sur blick.

”Vill du ha nått? Vatten? Nått att äta?” frågade jag.

”Ett glas vatten” sa hon tacksamt.

Jag gick ut i köket och hämtade ett glas vatten och en huvudvärkstablett och så såg jag att Ogge, Felix och Hanna kom ner för trappan.

”Ska vi hjälpa till med nått?” frågade Hanna.

”Ni kan väl börja fixa lite frukost, tror Albin och Klara behöver det” sa jag och skrattade.

Ogges perspektiv:

Vi bestämde oss för att laga pannkakor, så jag och Felix fixade det medans Hanna dukade. När allt var klart kom Albin, Klara och Oscar också ut i köket.

”Ååååh, mat!” utbrast Albin när han fick syn på pannkakorna.

Alla började skratta och sen satte vi oss vid bordet och började käka.

”Så vad hände igår egentligen?” frågade Klara och log lite generat.

”Ja, vad hände igår?” sa Hanna och gav Klara och Albin peddoblicken.

Albin och Klara kollade generat ner i bordet och alla andra skrattade. Jag kom på mig själv med att sitta och glo på Hanna, men hon var så otroligt söt och hennes fina leende.

Hannas perspektiv:

Jag märkte att Ogge satt och glodde på mig, jag blev helt varm i kroppen och jag kände att jag rodnade. Han var ju så himla underbar och snygg och det han gjorde för mig igår. Höll jag på att bli kär?


Valde att lägga ut ett kapitel idag också eftersom det jag la upp igår skulle kommit upp i förrgår.


L skriver:

Eftersom Hannas syster tyckte om The Fooo innan hon gick bort, borde inte Hanna veta vilka det är då ? Iallafall, as bra, mera <3

Svar: Första gången Hanna sprang på Oscar kände hon igen honom, men hon vet inte ifrån vart. För hon har bara sett bilder på honom, aldrig i verkligheten :) Tack!
thefooofanpage.blogg.se

Elin skriver:

Jätte bra :)

Svar: Tack! :)
thefooofanpage.blogg.se

moa skriver:

Sjuuuukt bra! :D

Svar: Tack så mycket! :)
thefooofanpage.blogg.se

Emma skriver:

Hej hej jag har precis börjat med en novell skulle vara jätte kul om du ville läsa :) http://thefooon.blogg.se

Kita skriver:

Viore mycket lättare att veta vilken Oscar Hanna blir kär i om du tex skrev OscarE eller OscarM :)


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar