The Fooo Noveller

-         Men vi kunde starta det igen. Hon måste dock ligga kvar på sjukhuset, som du vet har hon inte alls lång tid kvar.

Mimmi blev chockad. Tänk så hade de inte fått igång hjärtat, hon hade inte ens fått säga hur mycket hon betydde för henne då. Hon började gråta av bara tanken.

-         Får jag hälsa på henne? Frågade Mimmi.

-         Bara en kort stund, svarade hon och började gå mot rummet där hennes mamma låg.

Det gjorde ont i hjärtat att se hennes mamma ligga där med en massa slangar och maskiner runt omkring sig. Det var precis som när Felix hade krockat. Hon gick bort mot sängen och satte sig på kanten och tog hennes mamma hand.

-         Mamma, du får inte försvinna från mig. Du är det ända jag har nu.

-         Åh, min ängel. Jag älskar dig.

-         Jag älskar dig också mamma.

Sjuksköterskan kom in och sa att hennes mamma behövde vila så Mimmi gick ut till Omar igen.

-         Ska vi ta en glass vid hamnen? Jag gillar inte den här miljön, sa Mimmi.

-         Vi gör vad du än vill! Svarade han och log.

De gick hand i hand mot hamnen. Det kändes tryggt att vara i Omars närhet tyckte Mimmi.

När de var framme vid glasskiosken köpte de en varsin glass och satte sig på en bänk vid havet. De snackade om allt och Mimmi blev genast på mycket bättre humör. Det kändes skönt att komma på andra tankar.

De hade suttit där ett par timmar nu och det hade börjat mörkna så de bestämde sig för att gå hem till Mimmi. Mimmi ville inte sova i huset själv, det kändes så ensamt. De gick upp på Mimmis rum och la sig i sängen för att kolla på film. Hon la sig på hans bröst och blundade, snart somnade hon.

Mimmi vaknar runt tolv tiden dagen efter, det var välbehövligt att få sova ut. Hon öppnade ögonen och kollade bredvid sig, men det var ingen där. Omar hade väl antagligen stuckit hem för att hans mamma hade ringt eller något. Hon skickade ett sms till honom och skrev ’Vill du hänga med till sjukhuset och hälsa på mamma en stund idag? Puss.’. Sen gick hon i badrummet och hoppade in i duschen.

När hon stod i duschen började hon tänka på Felix. Vad hade hänt mellan dom? Varför ignorerade han henne? Alla minnena de hade tillsammans spelades upp i huvudet. Men sen tänkte hon att han förtjänade inte hennes tårar och hon hade det bra tillsammans med Omar nu.

Hon steg ut ur duschen och tog en handduk runt sig och gick tillbaka till sitt rum. Det vibrerade från hennes mobil, så hon tog upp den. Hon blev förvånad när det stod Felix på skärmen. Han hade skrivit ’Förlåt för att jag inte har hört av mig, jag är en idiot. Jag blev förstörd när du åkte till Göteborg utan att säga något, trodde du hatade mig. Hörde att du är tillsammans med Omar nu, hoppas du får det bra med honom och att han behandlar dig bättre än vad jag gjorde.’. Det gjorde ont inuti Mimmi att läsa det han hade skrivit, trodde han att hon hatade honom? Hur kunde hon vara så dum att låta honom tro det?

Mimmi slängde på sig lite kläder och gick ut, hon kände att hon behövde rensa tankarna lite. Hon hoppade på bussen som skulle ta henne in till Göteborg Centrum. Efter en kvarts bussresa var hon framme.

Det var en liten bit att gå innan man kom till stan, så hon började gå. Lite längre fram såg hon en kille som liknade Omar, hon började gå lite fortare för att komma närmare. Det var Omar. Nu började hon springa men stannade lika fort. Det kändes som ett slag i magen, hon stod där och gapade med tårarna rinnandes ner för kinderna..

Ps. Imorgon kommer SISTA kapitlet komma ut och det här kapitlet är väldigt kort bara för att jag skulle kunna göra ett till kapitel.