The Fooo Noveller

Dagen efter vaknade Mimmi klockan sex på morgonen, men Felix låg fortfarande och sov. Mimmi ville inte väcka honom och hon ville inte heller kvar i Stockholm, så hon klädde på sig, packade ihop väskan och skrev en lapp där det stod ’Förlåt för att jag inte sa förlåt, men jag behövde komma hem. Tack för en underbar helg, jag älskar dig så himla mycket. Ring mig när du vaknat. / Din Mimmi.’. Hon la lappen på sängen bredvid Felix och gick sedan ut från hans hus och mot busshållsplatsen.

Bussen var redan där när hon var framme vid busshållsplatsen, så hon hoppade på den och satte sig längst bak. Efter 15 minuter var de framme på tågcentralen och det var tjugo minuter kvar tills tåget som skulle ta henne tillbaka till Göteborg kom. Så hon bestämde sig för att gå till 7eleven för att köpa något att äta på tågresan.

Efter 20 minuter kom tåget in på centralen och hon hoppade på och tog en plats för fyra. Hon slängde upp fötterna på sätet mitt emot, stoppade in hörlurarna i öronen och höjde till högsta volym. Hon somnade nästan direkt när tåget hade lämnat centralen, klockan var ju trots allt bara lite i sju.

Hon vaknade av att de ropade ut att de var framme i Göteborg i högtalarna. Maten hon hade köpt till tågresan hade hon helt glömt bort då hon hade sovit exakt hela resan. Hon steg ur tåget och gick mot bussen som skulle ta henne till sitt kvarter.

Home sweet home, tänkte hon. Hon hade faktiskt saknat sitt hus i Göteborg trots att hon inte ville bo där, men det var så mycket mindre drama i Göteborg liksom. Kanske för att hon inte kände någon där, men ändå.

Hon öppnade dörren till sitt hus och ropade:

-         Hallå? Är det någon hemma?

Ingen svarade, men hon hörde någon i köket. Så hon gick dit. Där satt hennes mamma vid köksbordet, med huvudet i händerna, snyftandes.

-         Mamma? Vad är det? Frågade Mimmi oroligt.

Hennes mamma blev förvånad och torkade snabbt bort tårarna och kollade på hennes dotter.

-         Oj, jag hörde inte att du kom! Nejnej, det har inte hänt något.

Mimmi förstod att hon ljög.

-         Var är pappa? Frågade Mimmi sedan.

Och där brast det för hennes mamma, hon började storgråta igen. Då förstod Mimmi, det hade antagligen varit något gräl.

Mimmi gick fram till sin mamma och gav henne en lång kram.

-         Mamma, vi måste snacka. Jag klarar inte av att se dig sån här, sa Mimmi.

-         Okej då, sätt dig ner.. svarade hennes mamma.

-         Jo, det är såhär.. Jag svimmade samma dag som du åkte till Stockholm, så vi åkte in till sjukhuset. De berättade att mitt hjärta har blivit svagare och jag har inte lång tid kvar att leva, fortsatte hennes mamma.

Mimmi kände hur det högg till i magen, tårarna sprutade.

-         Och din pappa klarade helt enkelt inte av det, så han har lämnat oss Mimmi.

-         Jag bryr mig inte om pappa, han är en idiot och har alltid varit. Det ända jag bryr mig om är dig, det måste finnas något vi kan göra?

-         Det går att operera, men vi har inte pengarna.

-         Mamma, jag klarar mig inte utan dig.

Hennes mamma tog hennes hand och de satt där en stund under tystnad.

Sen gick Mimmi upp på sitt rum och slängde sig i sängen och borrade ner ansiktet i kudden och lät tårarna spruta. Hon var alldeles tom. Allt hade kommit som en chock. Läkarna hade sagt att hennes mamma höll på att bli bättre, så hon förstod inte hur de nu kunde säga att hon inte hade lång tid kvar. Och att deras pappa hade lämnat henne gjorde saken ännu värre. Mimmi hade aldrig tyckt om honom, han har varit otrogen flera gånger och är halvt alkoholist, men Mimmi visste att hennes mamma älskade honom ändå. Hon förstod inte hur han kunde lämna henne när hon bara hade en sån kort tid kvar.

Mimmi tog upp mobilen för att se om Felix hade ringt, men det hade han inte. Hon blev förvånad, klockan var två snart ett och han brukade inte sova så länge. Hon bestämde sig för att ringa honom, men han svarade inte. Så hon skickade iväg ett sms ’Felix, var är du? Jag behöver dig, puss.’.

Hon orkade inte göra någonting så hon låg kvar i sängen och satte i hörlurarna och lyssnade på deppmusik. Det var det bästa hon visste när hon inte var på humör. Men hon avbröts snabbt av ett sms, från Omar. Han skrev ’Har du lust att ses?’. Hon kände att hon behövde komma ut och prata med någon så hon svarade ’Vi ses på samma lekplats som förra gången!’.

Kommer upp ett eller två till kapitel idag eftersom jag inte har kunnat lägga upp på några dagar.